Assyriens kung Sanherib angriper Juda och Jerusalem
1Sedan Hiskia troget hade utfört allt detta kom den assyriske kungen Sanherib och föll in i Juda. Han omringade de befästa städerna och tänkte erövra dem. 2När Hiskia förstod att Sanherib kommit för att angripa Jerusalem 3rådgjorde han med sina befälhavare och officerare om att täppa till källorna som fanns utanför staden, och de understödde honom i detta. 4Mycket folk samlades, och de täppte till alla källorna och bäcken som flöt genom området. »Den assyriske kungen skall inte få komma hit och finna gott om vatten«, sade de. 5Hiskia grep sig verket an med kraft. Han byggde upp hela den nedrivna delen av muren, han försåg muren med torn, han uppförde en ny mur utanför den gamla och han befäste Millo i Davids stad. Han tillverkade mängder av kastvapen och sköldar. 6Han tillsatte befälhavare över hären och samlade dem alla hos sig på torget vid stadsporten och talade manande till dem: 7»Var tappra och starka! Var inte rädda och förskräckta för den assyriske kungen och den stora skara han har med sig, den som är med oss är större. 8Han har bara mänsklig makt, men vi har Herren, vår Gud. Han skall hjälpa oss och föra vår strid.« Folket kände sig styrkt av vad Hiskia, Judas kung, sade.
9Efter en tid sände den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin här låg vid Lakish, några män till Hiskia, kungen av Juda, och alla judeer som var i Jerusalem och lät hälsa: 10»Så säger Sanherib, Assyriens konung: Vad är det ni hoppas på när ni håller er kvar i det belägrade Jerusalem? 11Hiskia lurar er och tänker låta er dö av hunger och törst med sitt ’Herren, vår Gud, skall rädda oss ur den assyriske kungens våld’. 12Var det inte samme Hiskia som avskaffade hans offerplatser och altaren när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det? 13Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i alla andra länder? Förmådde dessa folks gudar att rädda sina länder ur mitt våld? 14Vilken av alla gudar hos de folk mina fäder förintat har förmått rädda sitt folk ur mitt våld eftersom ni tror att er gud skulle kunna rädda er? 15Låt alltså inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro honom inte, ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått rädda sitt folk ur mitt och mina fäders våld. Hur skulle då er gud kunna rädda er?« 16Och männen sade ännu mera sådant om Herren Gud och hans tjänare Hiskia. 17Sanherib skrev också ett brev där han smädade Herren, Israels Gud, och sade: »Lika lite som andra folks gudar kunde rädda sina folk ur mitt våld, lika lite skall Hiskias gud kunna rädda sitt.« 18Och till folket i Jerusalem som samlats på muren ropade männen högt på hebreiska för att göra dem modlösa och rädda, så att de skulle kunna inta staden. 19De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är människoverk.
20Därför bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21Då sände Herren en ängel som förgjorde alla tappra kämpar, befälhavare och officerare i den assyriske kungens läger, så att han nesligen måste återvända till sitt land. När han gick in i sin guds tempel högg några av hans egna avkomlingar ner honom med svärd. 22Så räddade Herren Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och alla andras, och han lät dem få fred på alla sidor. 23Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och med dyrbara skänker till Hiskia, kungen av Juda. Efter detta vann han högt anseende bland folken.
Hiskia prövas. Hans framgångar och hans död
24Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk. Han bad till Herren, som svarade honom med ett under. 25Hiskia hade inte återgäldat Herrens välgärningar utan blivit högmodig, och därför drabbade vreden honom och Juda och Jerusalem. 26Men när den högmodige Hiskia ödmjukade sig, både han och Jerusalems invånare, utsattes de inte för Herrens vrede så länge Hiskia levde.
27Hiskia vann mycket stor rikedom och ära. Han byggde skattkamrar för silver och guld, ädelstenar, kryddor, sköldar och andra dyrbarheter. 28Han byggde förråd för vad som kom in av säd, vin och olja och stall för alla slags kreatur och fållor för hjordarna. 29Han byggde också städer, och han hade stora hjordar med får och kor; Gud gav honom väldiga rikedomar. 30Det var också denne Hiskia som täppte till Gichonkällans övre utlopp och ledde ner vattnet väster om Davids stad. Hiskia lyckades väl med allt han företog sig, 31så också när det gällde sändebuden från Babyloniens furste, som sänts till honom för att förhöra sig om det under som inträffade i landet när Gud hade övergett honom och satt honom på prov för att utröna hans innersta tankar.
32Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar har nedtecknats i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar. 33Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begravdes högst upp bland Davidsättens gravar. Alla i Juda och invånarna i Jerusalem ärade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
