1Agrippa sade då till Paulus: »Du har min tillåtelse att föra din talan.« Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar: 2»Kung Agrippa, jag är lycklig över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna beskyller mig för, 3särskilt som du så väl känner till alla judiska seder och bruk och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig lyssna på mig med tålamod. 4Hur mitt liv har varit från det jag var ung, ända från början, bland mina landsmän och sedan i Jerusalem, det vet alla judar. 5De känner mig sedan gammalt, och om de bara vill kan de intyga att jag har levt som farisé, i överensstämmelse med vår religions strängaste riktning. 6Vad jag nu står till svars för är hoppet om det som Gud har lovat våra fäder 7och som vårt folks tolv stammar väntar sig att få se uppfyllt genom att oavlåtligt tjäna Gud dag och natt. Det är för det hoppets skull, kung Agrippa, som jag nu anklagas av judarna. 8Varför anser man det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
9Jag fann det själv vara min plikt att på allt sätt bekämpa nasarén Jesu namn, 10och jag gjorde det också i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag många av de heliga i fängelse, och när man ville döda dem röstade jag för det. 11Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång straffade och tvang dem att häda, ja, i mitt raseri förföljde jag dem till och med i städer utanför Judeen. 12När jag för den skull reste till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag 13fick jag under färden, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus som kom från himlen och omgav mig och mina reskamrater med ett sken som var starkare än solen. 14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det går dig illa om du spjärnar emot.’ 15Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 16Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden, 17då jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut dig, 18för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’
19Därför, kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. 20Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern. 21Det var därför judarna grep mig i templet och försökte mörda mig. 22Men tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt: 23att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.«
24På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom och ropade: »Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen.« 25Paulus svarade: »Högt ärade Festus, jag yrar inte, jag talar sanna och förnuftiga ord. 26Kungen är väl insatt i dessa frågor, därför kan jag också tala öppet och frimodigt till honom. För jag är säker på att inget av detta är obekant för honom, det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok. 27Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.«
28Agrippa svarade Paulus: »Det går fort för dig att få mig till kristen.« – 29»Fort eller långsamt«, svarade Paulus, »Gud give att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag – men utan de här bojorna.«
30Kungen och ståthållaren och Berenike samt deras uppvaktning reste sig nu, 31och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: »Den mannen gör ingenting som förtjänar döden eller fängelse.« 32Och Agrippa sade till Festus: »Om han inte hade vädjat till kejsaren hade han kunnat friges.«
