Judarna i Babylon skriver till Jerusalem
1Här återges den skrift som författades i Babylon av Baruk, son till Neria, son till Machseja, son till Sidkia, son till Hasadja, son till Hilkia, 2under det femte året, den sjunde dagen i månaden, den dag då kaldeerna hade erövrat Jerusalem och bränt ner staden. 3Denna skrift läste Baruk upp för kung Jekonja av Juda, Jojakims son, och för hela folket som samlades till uppläsningen, 4för stormännen, kungasönerna och de äldste och för hela folket, höga och låga, alla som bodde i Babylon vid floden Sud. 5De grät och fastade och bad till Herren, 6och alla skänkte vad de kunde till en insamling. Pengarna 7skickade de till Jerusalem: till översteprästen Jojakim, son till Hilkia, son till Shallum, till de andra prästerna och alla dem som befann sig i Jerusalem tillsammans med Jojakim. 8Samtidigt, den tionde sivan, tog Baruk de föremål som hade tillhört Herrens hus men blivit bortförda ur templet och skickade dem tillbaka till Juda, alltså de silverkärl som kung Sidkia av Juda, Josias son, hade låtit tillverka 9efter det att kung Nebukadnessar av Babylon hade deporterat Jekonja, furstarna och de andra fångarna, både stormännen och folket i landet, och fört dem från Jerusalem till Babylon, 10och de skickade följande hälsning:
Här sänder vi er en summa pengar; för dem skall ni köpa brännoffer, syndoffer och rökelse. Gör så i ordning en offergåva, bär fram den på Herrens, vår Guds, altare 11och be för kung Nebukadnessar av Babylon och för hans son Belshassar att de får leva på jorden så länge himlen består. 12Då skall Herren ge oss kraft och ge ljus åt våra ögon, vi skall få leva i trygghet under kung Nebukadnessar av Babylon och hans son Belshassar, och vi skall tjäna dem länge och vinna deras välvilja. 13Be också för oss till Herren, vår Gud, ty vi har syndat mot Herren, vår Gud, och ännu i denna dag har inte Herrens glödande vrede vänts bort från oss. 14Denna skrift som vi skickar till er skall ni läsa upp i Herrens hus som en syndabekännelse på högtidsdagen och de andra festdagarna.
Botbön
15Herren, vår Gud, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam, vi män av Juda och Jerusalems invånare, 16våra kungar och hövdingar, våra präster och profeter och våra fäder, 17ty vi har syndat mot Herren 18och varit olydiga mot honom; vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst och inte lytt de föreskrifter som Herren gett oss att följa.
19Från den dag då Herren förde våra fäder ut ur Egypten och intill denna dag har vi ständigt varit olydiga mot Herren, vår Gud, och lättsinnigt vägrat att lyssna till honom. 20Därför är vi ännu i dag fast i vårt elände och i den förbannelse som Herren befallde sin tjänare Mose att uttala, då han förde våra fäder ut ur Egypten för att ge oss ett land som flödar av mjölk och honung. 21Vi har försummat att lyssna till Herrens, vår Guds, röst, som talade till oss genom de profeter han sände. 22Var och en av oss har följt sitt onda sinnelag, så att han tjänat andra gudar och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon.
