Ester grekiska 6

₁[1] Den natten hindrade Herren kungen från att sova. Då sade han till sin sekreterare att hämta krönikan över hans regeringstid och läsa för honom ur den. ₂[2] Han fann uppteckningen om hur Mordokaj för kung Artaxerxes hade avslöjat de två hovmännen som var kungens livvakter men försökte mörda honom. ₃[3] Då frågade kungen: »Vad för ära eller lön har vi gett åt Mordokaj?« Och hans tjänare svarade: »Du har inte gett honom någonting.« ₄[4] Medan kungen förhörde sig om Mordokajs lojala handlingssätt kom Haman in på borggården. »Vem står på borggården?« frågade kungen. Haman hade kommit dit för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som han hade gjort i ordning. ₅[5] »Det är Haman som står på borggården«, svarade tjänarna. »Kalla in honom«, sade kungen. ₆[6] Och han frågade Haman: »Vad skall jag göra för den som jag vill ära?« Haman tänkte: »Den som kungen vill ära – kan det vara någon annan än jag?« ₇[7] Och han svarade: »Om du vill ära någon, min konung, ₈[8] så låt dina tjänare hämta en skrud av fint linne som du själv brukar bära och en häst som du själv brukar rida. ₉[9] Lämna detta till en av dina förnämsta vänner och låt honom sätta skruden på den som vunnit din ynnest och hjälpa honom upp på hästen och ropa ut längs huvudgatan i staden: Se här vad som sker med dem som kungen ärar!« – ₁₀[10] »Det var ett utmärkt förslag«, sade kungen till Haman. »Gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör i palatset. Glöm ingenting av det du har nämnt.«

₁₁[11] Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj, hjälpte honom upp på hästen och gick längs huvudgatan i staden medan han ropade: »Se här vad som sker med dem som kungen vill ära!«

₁₂[12] Mordokaj återvände därefter till palatset, medan Haman gick tillbaka hem i sorg, med ansiktet dolt. ₁₃[13] Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner vad som hade hänt honom, och då sade vännerna och hustrun: »Om han är av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, blir det ditt fall. Du kommer aldrig att kunna försvara dig mot honom, ty den levande Guden är med honom.« ₁₄[14] Medan de ännu talade kom hovmännen och bad Haman skynda sig till festmåltiden som Ester ordnat.