Profetens klagan och Herrens svar
1Herre, du skulle få rätt
om jag tvistade med dig.
Ändå vill jag ställa dig till svars:
varför har den gudlöse framgång,
varför lever bedragaren i trygghet?
2Du planterar dem och de slår rot,
de växer upp och bär frukt.
Du är ständigt på deras läppar
men fjärran från deras hjärtan.
3Men, Herre, du ser mig och känner mig,
du har prövat mitt hjärta, min trohet mot dig.
Skilj ut dem som får till slakten,
invig dem till offerdagen.
4Hur länge skall jorden sörja
och markens gräs vissna bort?
Boskap och fåglar går under,
ty de som bor där är onda, de tänker:
»Han ser inte vad vi har för oss.«
5Du som inte orkar hålla jämna steg med fotfolk,
hur skulle du kunna tävla med hästar?
Du som bara känner dig trygg i en fredlig trakt,
hur skulle du klara dig bland Jordandalens täta snår?
6Till och med dina bröder och släktingar sviker dig, till och med de bådar upp folk bakom ryggen på dig. Lita inte på dem och deras fagra ord.
Herren klagar över sitt folk
7Jag har lämnat mitt hus,
övergett min egendom.
Min älskade har jag utlämnat åt hennes fiender.
8Hon, min egendom, har vänt sig mot mig
som ett lejon i skogen,
hon har höjt rösten mot mig.
Därför har jag förskjutit henne.
9Har mitt land blivit en hyenas näste
med rovfåglar kretsande ovanför?
Kom hit, alla vilda djur,
samlas här och kalasa!
10Herdar i mängd har härjat min vingård,
trampat ner min åker.
Min ljuvliga åker
har de gjort till en öde öken.
11De har ödelagt den,
sörjande och öde ligger den framför mig,
hela landet är förött,
ty ingen bryr sig om det.
12Över öknens kala höjder
rycker förhärjare fram.
Ett Herrens svärd förtär allt från den ena änden av landet till den andra; inget levande kommer undan.
13De sådde vete men skördade tistlar,
de tröttade ut sig till ingen nytta,
besvikna står de där med sin gröda
för Herrens flammande vredes skull.
Israel och dess grannar
14Så säger Herren om alla de onda grannfolk som förgripit sig på den egendom han gett åt sitt folk Israel: Jag skall rycka upp dem ur deras mark, och Judas folk skall jag rycka upp från dem. 15Men sedan jag ryckt upp dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin egendom, var och en till sitt land. 16Och om de lär sig att göra som mitt folk och svär vid mitt namn, »så sant Herren lever«, så som de lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de få leva vidare bland mitt folk. 17Men det folk som inte vill lyssna skall jag rycka upp och förgöra, säger Herren.
