Jobs svar på Elifas tredje tal
1Job sade:
2Än en gång blir min klagan bitter,
hans hand är tung, och jag suckar.
3Om jag visste var jag kunde finna honom!
Då skulle jag gå till hans domstol,
4jag skulle lägga fram min sak för honom
och rada upp mina argument.
5Jag skulle få höra vad han svarar,
få veta vad han har att säga mig.
6Skulle han visa sig maktfullkomlig?
Nej, han om någon skulle lyssna på mig.
7Då skulle hans motpart stå där rentvådd,
jag skulle bli frikänd för alltid av min domare.
8Men söker jag i öster är han inte där,
går jag åt väster ser jag honom inte,
9letar jag i norr syns han inte till,
vänder jag mig mot söder finner jag honom inte.
10Han känner den väg jag vandrar,
prövar han mig är jag ren som guld.
11Troget har jag gått i hans spår,
följt hans väg utan att vika av.
12Buden han gett har jag aldrig brutit
utan gömt hans ord i mitt bröst.
13När han bestämt sig, vem kan hindra honom?
Han gör vad han behagar.
14Han genomför vad han beslutat om mig
– mycket av samma slag är att vänta.
15Därför bävar jag inför honom,
när jag tänker på honom känner jag skräck.
16Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17Men jag tiger inte inför mörkret,
inför honom som är höljd i töcken.
