Job 6

₂Om blott mina kval kunde vägas,

mina olyckor läggas på vågen!

₃De skulle väga tyngre än havets sand,

därför är mina ord bittra.

₄Den Väldiges pilar sitter i mig,

deras gift tränger in i min själ.

Gud låter fasor rycka fram mot mig.

₅Inte skriar vildåsnan när det finns gräs,

inte bölar oxen när han har foder.

₆Men vem kan äta det fadda utan salt?

Vad finns det för smak i slemörtens saft?

₇Det som jag kände avsmak för

har blivit min vämjeliga föda.

₈O att min bön blev hörd,

att Gud uppfyllde min önskan,

₉att Gud gick med på att krossa mig,

lyfte handen och gjorde slut på mig.

₁₀Det skall ändå vara min tröst,

när jag vrider mig i olidlig plåga,

att jag aldrig har dolt den Heliges ord.

₁₁Har jag styrka som kan ge mig hopp,

finns ett slut som ger mig tålamod?

₁₂Är min styrka stenens,

är min kropp av brons?

₁₃Nej, för mig finns ingen hjälp,

alla vägar är stängda.

₁₄Den som sviker sin nästa i nöd

har upphört att frukta den Väldige.

₁₅Bröder, ni är opålitliga som bäckar,

som sinande bäckfåror.

₁₆Först mörknar de av smältande is

och snö som blandar sig med vattnet,

₁₇men torrtiden kommer och tystar dem,

i hettan försvinner de helt.

₁₈Karavaner söker följa deras lopp,

drar ut i ödemarken och går under.

₁₉Karavaner från Tema letar efter dem,

köpmän från Saba sätter sitt hopp till dem.

₂₀Men förhoppningarna grusas,

de når fram och blir besvikna.

₂₁Så har ni blivit för mig,

ni såg det fasansfulla och blev skrämda.

₂₂Har jag begärt att få något av er,

bett er att köpa mig fri?

₂₃Har jag ropat: »Hjälp mig mot fienden,

rädda mig från våldsmännen«?

₂₄Undervisa mig, så skall jag tiga,

förklara på vad sätt jag har felat.

₂₅Visst är sanningen hård att höra,

men vad är det ni vill klandra mig för?

₂₆Tänker ni klandra vad jag har sagt,

göra den förtvivlades ord till intet?

₂₇Ni kastar lott om faderlösa,

ni köpslår om era egna vänner.

₂₈Se mig i ansiktet nu!

Jag ljuger inte för er.

₂₉Tänk om och låt all orätt fara!

Tänk om! Än har ingen bevisat min skuld.

₃₀Skulle jag ta fördärvliga ord i min mun?

Nog skulle jag känna smaken av orätt.