1En trältjänst är människans tid på jorden,
hennes dagar är som daglönarens.
2Hon är en slav som längtar efter skuggan,
en daglönare som väntar på sin lön.
3Månad efter månad av elände,
nätter av plåga har blivit min lott.
4När jag har lagt mig tänker jag:
»Är det inte snart dags att gå upp?«
Kvällen kommer,
och jag är full av oro till gryningen.
5Min kropp är täckt av mask och skorv,
huden spricker och flyter av var.
6Mina dagar flög snabbare än vävarens skyttel,
i hopplöshet har de slutat.
7Minns att mitt liv är en vindfläkt,
aldrig mer får jag uppleva glädje.
8Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer,
när din blick söker mig är jag borta.
9Molnet löses upp och försvinner,
den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
10aldrig kommer han hem igen,
hans plats känner inte till honom mer.
11Därför lägger jag inte band på mig,
jag vill ge ord åt min smärta,
klaga i min bittra förtvivlan.
12Är jag kanske Havet eller Draken,
eftersom du låter bevaka mig?
13Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig,
sömnen skall lindra min sorg«,
14då skrämmer du mig med drömmar,
förfärar mig med syner,
15så att jag hellre vill kvävas.
Hellre döden än denna plåga!
16Jag tynar bort, jag lever inte för evigt.
Lämna mig i fred, mitt liv är bara en vindil.
17Vad är en människa
att du gör så stor sak av henne
och bryr dig så mycket om henne,
18granskar henne varje morgon,
prövar henne var dag och stund.
19När skall du vända blicken från mig,
låta mig vara medan jag hämtar andan?
20Om jag har syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför gör du mig till mål för dina angrepp,
tröttar ut dig med att slå mig?
21Varför förlåter du inte min synd,
utplånar min skuld?
Snart vilar jag ändå i mullen,
söker du mig är jag borta.
