Uppenbarelseboken 16

₂Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild.

₃Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.

₄Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. ₅Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. ₆De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat.« ₇Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar.«

₈Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, ₉och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning.

₁₀Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta ₁₁och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.

₁₂Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. ₁₃Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. ₁₄De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. ₁₅»Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.« ₁₆Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

₁₇Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: »Det har skett.« ₁₈Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. ₁₉Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. ₂₀Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. ₂₁Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.