Syrak 17

₁Herren skapade människan av jord

och lät henne återvända till jorden.

₂Han utmätte hennes dagar och levnadsår

och gav henne makt över alla varelser på jorden.

₃Han rustade människorna med en kraft lik hans egen;

till sin avbild skapade han dem.

₄Han ingöt fruktan för dem i allt som lever,

han lät dem härska över djur och fåglar.

₆Förstånd gav han dem: tunga och ögon och öron,

och ett hjärta, så att de kunde tänka.

₇Han fyllde dem med kunskap och klokhet

och lät dem se vad som är gott och ont.

₈Han skänkte deras hjärtan sitt eget öga

för att kunna visa dem storheten i sina verk.

_9/10 Och de skall prisa det heliga namnet,

så att storheten i hans verk blir känd.

₁₁Han gav dem kunskap att bruka

och skänkte dem lagen som ger liv.

₁₂Ett evigt förbund slöt han med dem,

och han lärde dem sina bud.

₁₃De fick se hans storhet och härlighet,

de fick höra hans majestätiska röst.

₁₄Han befallde dem att fly all orättfärdighet

och föreskrev hur man skall leva med sin nästa.

₁₅Han ser alltid deras vägar,

de kan aldrig döljas för hans blick.

₁₇Varje folk har han lagt under en härskare,

men Israel är Herrens egendom.

₁₉Allt vad de gör syns tydligt som solen för honom,

och hans blick följer ständigt deras vägar.

₂₀Deras ogärningar undgår honom inte,

Herren ser alla deras synder.

₂₂Som en signetring bevarar han en människas barmhärtighet,

som sin ögonsten räknar han det goda hon gjort.

₂₃Till sist skall han resa sig för att vedergälla dem,

han skall låta vedergällningen komma över deras huvuden.

₂₄Men dem som gör bot låter han komma tillbaka,

och han uppmuntrar dem som är nära att förtvivla.

₂₅Vänd om till Herren och lämna dina synder,

be till honom och fela inte så ofta.

₂₆Kom tillbaka till den Högste, vänd om från det orätta,

hata och avsky all vidrighet.

₂₇Vem prisar den Högste i dödsriket,

vem bär fram lovsång i de levandes ställe?

₂₈Den som dör finns inte mer, och hans lovsång tystnar;

den som har liv och hälsa kan prisa Herren.

₂₉Hur stor är inte Herrens barmhärtighet

och hans mildhet mot dem som vänder om till honom.

₃₀Ty allt står inte i människans makt;

en mänsklig varelse är inte odödlig.

₃₁Inget lyser klarare än solen, men även den förmörkas,

och alla som är av kött och blod hyser onda tankar.

₃₂Den höga himlens här har Herren uppsikt över,

men alla människor är stoft och aska.