Vishet och dårskap i ord och handling
1En tillrättavisning kan ges i otid,
och att tiga kan vara klokt.
2Men bättre tillrättavisa än gå med agg,
3och den som medger sitt fel slipper råka illa ut.
4En snöping som vill lägra en oskuld –
sådan är den som vill skapa rättvisa med våld.
5Den ene tiger och anses som vis,
den andre väcker avsky med sitt prat.
6Den ene tiger därför att han inget har att säga,
den andre tiger därför att han vet sin tid.
7En vis människa tiger tills tiden är inne,
men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle.
8Den som pratar för mycket gör sig avskydd,
och den som tar sig ton blir hatad.
9Det finns framgångar som följer av olyckor,
och det finns lyckträffar som blir till skada.
10Det finns gåvor som inte gagnar givaren,
och det finns gåvor som ger det dubbla igen.
11Somliga går det illa för deras storhets skull,
andra har från ringhet stigit till höga ställningar.
12Somliga köper mycket för billigt pris
men får sedan betala det sjudubbelt.
13Den vise gör sig omtyckt med små medel,
men dårens välgärningar är bortkastade.
14Den dåraktiges gåva får du ingen glädje av –
han följer den med långa blickar.
15Hans gåvor är få, hans skällsord många,
han står och ropar som en härold.
I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det.
En sådan människa är olidlig.
16Dåren säger: »Jag har ingen vän,
och ingen tackar mig för det goda jag gör –
de som äter mitt bröd talar illa om mig.«
17Hur ofta blir han inte utskrattad!
18Bättre halka på golvet än slinta med tungan;
så kommer de onda hastigt på fall.
19Obegåvad man, ord i orätt tid –
det är regel hos folk utan fostran.
20I dårens mun blir ordspråket misslyckat,
ty han använder det inte vid rätt tillfälle.
21Somliga hindras från synd av sin fattigdom
och slipper samvetskval när de går till ro.
22Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor –
de fördärvar sig genom att falla undan för dårar.
23Somliga ger löften åt en vän för att slippa skämmas
och gör honom i onödan till sin fiende.
24Lögnaktighet är en ful fläck på en människa
men är regel hos folk utan fostran.
25En tjuv är bättre än den som gjort lögnen till regel,
men bådas lott blir undergången.
26Lögnarens karaktär är hans vanära,
och skammen följer honom ständigt.
27Den som kan tala vist tar sig fram i livet,
och en klok människa behagar de mäktiga.
28Den som brukar jorden ökar sina förråd,
och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna.
29Gästfrihet och gåvor förblindar de visa
och tystar deras kritik som en munkavle.
30Vishet som döljs och en skatt som är gömd –
vad är det för nytta med sådant?
31Bättre en man som döljer sin dårskap
än en som döljer sin vishet.
