Syrak 24

₁Visheten prisar sig själv

och talar stolt i kretsen av sitt folk.

₂Hon tar till orda i den Högstes församling

och talar stolt inför hans här:

₃Jag är den som utgick ur den Högstes mun;

som en dimma höljde jag jorden.

₄Jag är den som slog läger i höjden,

och min tron står på en molnpelare.

₅Jag ensam har vandrat runt himlens krets

och strövat genom avgrundens djup.

₆Över havets vågor och över hela jorden,

bland alla folk och stammar vann jag makten.

₇Bland dem alla sökte jag en viloplats –

på vems område skulle jag finna min hemvist?

₈Då gav mig världens skapare sin befallning,

han som skapat mig lät mig få en varaktig boning.

Han sade: I Jakobs land skall du slå läger,

hos Israels folk skall du bosätta dig.

₉Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom,

och jag skall aldrig i evighet förgås.

₁₀I det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom;

sedan blev jag bofast på Sion.

₁₁I den stad som han älskar lät han mig också bo,

i Jerusalem blev jag härskare.

₁₂Jag rotade mig hos det folk han förhärligat,

Herrens arvslott blev min egendom.

₁₃Som en ceder på Libanon sköt jag i höjden,

som en cypress på Hermons berg.

₁₄Som en palm i En-Gedi växte jag upp,

som rosenbuskar i Jeriko,

som ett ståtligt olivträd på slätten,

jag sköt i höjden som en platan.

₁₅Som kanel och doftande kameltörne,

som utsökt myrra spred jag vällukt,

som galbanum och sjönagel och stakte,

som rökelsemolnet i förbundets tält.

₁₆Jag är som terebinten med det vida grenverket,

och mina grenar är härliga och sköna.

₁₇Jag är som vinrankan med den sköna blomningen,

och mina blommor ger rik och härlig frukt.

₁₉Kom till mig, ni som längtar efter mig,

och mätta er med vad jag har frambragt.

₂₀Att tänka på mig är ljuvare än honung,

att äga mig är förmer än honungskakans sötma.

₂₁De som äter mig hungrar efter mer,

och de som dricker mig får törst efter mer.

₂₂Den som lyder mig slipper skammen,

de som gör bruk av mig undgår synden.

₂₃Allt detta finns i Gud den Högstes förbundsbok,

den lag som Mose befallde oss att lyda

och gav i arv åt Jakobs församlingar.

₂₅Den flödar över som Pishon av vishet,

som Tigris i den första grödans tid.

₂₆Den sväller som Eufrat av klokhet,

som Jordan vid skördetiden.

₂₇Den låter sin lära flöda som ljuset,

som Gichon när vinskörden bärgas.

₂₈Den förste som fann visheten är inte fullärd,

och lika litet har den siste utforskat henne.

₂₉Ty hennes tanke får sitt tillflöde från havet,

hennes klokhet från det stora djupet.

₃₀Själv gick jag ut som en kanal från en flod,

som en vattenledning till en park.

₃₁Jag sade: »Jag skall vattna min trädgård

och ge mina land rikligt med vatten.«

Men kanalen blev till en flod för mig,

och min flod blev till ett hav.

₃₂Min lära skall ständigt lysa som gryningsljuset,

jag skall sprida dess budskap till avlägsna länder.

₃₃Min undervisning skall ständigt flöda som profetiskt tal,

jag skall lämna den efter mig åt tallösa släkten.

₃₄Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker visheten.