1En annan planerar en sjöresa, och då han skall ge sig ut på de vilda vågorna åkallar han ett stycke trä, bräckligare än skeppet som skall bära honom. 2Begäret efter vinst väckte tanken på skeppet, men den konstnär som byggde det var visheten, 3och det är din försyn, Fader, som styr dess färd. Du har öppnat en väg också över havet, en trygg led genom vågorna. 4Så visar du att du kan rädda ur alla faror, för att också den som inte kan segla skall våga gå ombord. 5Du vill inte att din vishets verk skall ligga outnyttjade. Därför kan människor anförtro sina liv åt det tunnaste träskal, och båten för dem välbehållna genom det svallande vattnet. 6När de övermodiga jättarna förgicks i urtiden var det också i en båt som världens hopp kom undan, och lotsad av din hand kunde den mannen efterlämna fröet till ett nytt människosläkte i världen. 7Välsignat är det trä som tjänar rättfärdigheten, 8men förbannat är människoverket, liksom dess tillverkare: han gjorde bilden, och det förgängliga tinget tog Guds namn. 9Den gudlöse och hans gudlösa verk är lika förhatliga för Gud, 10ty verket skall straffas tillsammans med upphovsmannen. 11Domen skall drabba också hedningarnas gudabilder, eftersom de tillhörde Guds skapelse men förvandlades till skändligheter, fick människors själar på fall och blev till snaror för de dåraktigas fötter.
Bilddyrkans uppkomst
12Avfallet började med tanken på att göra gudabilder; när de uppfanns kom fördärvet in i människornas liv. 13De fanns inte till från begynnelsen, och de skall inte bli kvar i evighet. 14Det var mänskliga vanföreställningar som förde dem in i världen, och därför är det bestämt att de skall få ett hastigt slut.
15En far bröts ner av sorgen över sitt barn, som plötsligt ryckts bort i förtid. Han gjorde en bild av barnet, och det som varit en död människa blev nu för honom en gud, som han tillbad. Sedan lärde han sina underlydande hemliga ceremonier och riter. 16Med tiden vann det gudlösa bruket stadga och iakttogs som lag.
Likaså ledde envåldshärskares påbud till dyrkan av statyer: 17eftersom människor i avlägsna landsdelar inte personligen kunde visa sin vördnad för härskaren gjorde de en bild av hans fjärran gestalt, en staty av den vördade konungen som alla kunde se, så att de i undersåtlig iver kunde krypa för den frånvarande, som om han befunnit sig där. 18Men dessutom lockade konstnärens ärelystnad ovetande människor att ivrigt delta i kulten, 19ty han utnyttjade sin konst till att försköna porträttet, kanske därför att han ville vara regenten till lags. 20Och folket, som tjusades av konstverkets skönhet, såg nu något heligt där de förut sett en vördad människa.
21Men detta att människorna, kuvade av olyckor eller tyranner, gav stenar och trästycken det namn som bara en enda kan bära, det blev en dödlig fälla för dem.
Bilddyrkans följder
22Men inte nog med att människorna gick vilse när det gällde kunskapen om Gud. Deras liv i okunnigheten är också ett bittert krig, och likväl kallar de allt detta onda för fred. 23De ägnar sig åt barnamord i sin kult eller åt hemlighetsfulla riter och vilda fester med sällsamma bruk 24och bevarar inte längre någon renhet i seder och äktenskap: den ene dräper lömskt den andre eller pinar honom genom att förföra hans hustru. 25Överallt råder ett kaos av blod och mord, stöld och svek, sedefördärv, trolöshet, oroligheter, mened, 26hets mot de goda, otacksamhet, förförelse av oskyldiga själar, onaturligt umgänge, otillåtna giften, äktenskapsbrott och orgier. 27Ja, dyrkan av de namnlösa avgudarna är all ondskas början och orsak och höjdpunkt, 28vare sig man driver festandet till vanvett, profeterar falskt, lever i orättrådighet eller lättvindigt begår mened. 29Eftersom det är livlösa avgudar de tror på väntar de sig inte att drabbas av något ont för att de har svurit falskt. 30Men rättvisan skall straffa dem för båda brotten: för att de höll sig till avgudar och dåligt kände Gud och för att de svekfullt svor falska eder i förakt för all redbarhet. 31Ty det är inte kraften hos det de svär vid utan rättvisans dom över syndare som gör att de orättfärdigas överträdelser alltid blir hämnade.
