De gudlösas tal
1Med sitt förvända sätt att tänka säger de:
»Kort och bedrövligt är vårt liv;
när slutet kommer finns ingen bot,
vi vet ingen som har återvänt från dödsriket.
2Vi har kommit till av en slump,
och efteråt är det som om vi aldrig funnits.
Vår andedräkt är flyktig som rök,
och vår tankeförmåga en gnista, tänd vid hjärtats slag.
3När den släcks blir kroppen aska,
och anden förflyktigas som den tunnaste luft.
4Vårt namn glöms bort med tiden,
och ingen minns vad vi uträttat.
Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln;
det löses upp som dimman
när den drivs bort av solens strålar
och förföljs av dess hetta.
5Vår livstid drar förbi som en skugga,
och vårt slut är oåterkalleligt:
sigillet sätts på plats och ingen återvänder.
6Kom, låt oss njuta av det goda som bjuds
och utnyttja världen med ungdomlig iver.
7Dyra viner och parfymer skall vi ha i överflöd.
Vårens blomning får inte gå oss förbi,
8bind kransar av rosenknopparna innan de vissnar.
9Ingen äng skall förbli orörd av vårt överdåd,
överallt skall vi lämna spår av festglädjen.
Detta är vad vi har, vår rättmätiga lott.
10Den fattige rättfärdige skall vi trampa på.
Inte tar vi hänsyn till änkan,
inte bryr vi oss om den gamles grånade hår.
11För oss skall styrkan vara lag och rätt –
svagheten visar själv att den är värdelös.
12Vi skall lägga försåt för den rättfärdige,
ty han står i vägen för oss:
han motarbetar våra planer,
han skymfar oss som lagbrytare
och smädar oss för brott mot skick och sed.
13Han ger sig ut för att ha kunskap om Gud,
Herrens tjänare kallar han sig.
14Han står där som en anklagelse mot vårt tänkesätt –
redan att se honom är obehagligt.
15Hans liv är inte som andras,
hans vägar leder åt annat håll.
16Oss betraktar han som falska mynt,
och det liv vi lever skyr han som orenhet.
De rättfärdigas slut kallar han salighet,
och han skryter med att Gud är hans far.
17Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna
och se hur det blir vid hans död.
18Är den rättfärdige Guds son
skall ju Gud ta sig an honom
och rädda honom från hans fiender.
19Vi skall pröva honom med misshandel och plågor,
så att vi får veta hur fridsam han är
och får se hur det är med hans tålamod.
20Vi skall döma honom till en neslig död;
han skall ju få beskydd, efter vad han säger.«
21Så tänker de, men de bedrar sig,
ty deras ondska förblindar dem.
22De förstår inte Guds hemligheter,
de hoppas inte på lön för fromheten
och tror inte på belöning åt fläckfria själar.
23Gud skapade människan till odödlighet
och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen,
24men genom djävulens avund kom döden in i världen,
och de som är hans egendom får erfara den.
