1Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre,
du som har skapat allt med ditt ord,
2och som genom din vishet gjorde människan
för att hon skulle härska över allt du skapat
3och styra världen heligt och rättfärdigt
och fälla rättsinniga domar.
4Ge mig visheten som delar tronen med dig,
uteslut mig inte från dem som får tjäna dig.
5Jag är ju din tjänare, din tjänarinnas son,
en svag människa, vars tid snart är förbi.
Lag och rätt förstår jag bristfälligt,
6ty även om man räknas som fullkomlig bland människor,
är man ingenting värd
utan den vishet som kommer från dig.
7Det var du som utvalde mig till konung över ditt folk
och till härskare över dina söner och döttrar.
8Du befallde mig att bygga ett tempel på ditt heliga berg
och ett altare i den stad där du ville bo,
en avbild av det heliga tält du reste vid begynnelsen.
9Hos dig finns visheten som känner dina verk,
som var med när du skapade världen
och som vet vad dina ögon finner glädje i
och vad som är rätt enligt dina bud.
10Sänd ut henne från din heliga himmel,
låt henne komma från din härlighets tron
och arbeta vid min sida,
så att jag kan lära mig vad som gläder dig.
11Ty hon vet och förstår allt,
och hon skall vägleda mig med klokhet i vad jag gör
och beskydda mig med sin härlighet.
12Då skall mina verk behaga dig,
och jag skall styra ditt folk med rättrådighet
och visa mig värdig min faders tron.
13Vilken människa har kunskap om Guds vilja?
Vem kan tänka ut vad Herren vill?
14De dödligas tankar är otillräckliga,
våra beräkningar är inte att lita på.
15Den förgängliga kroppen är en börda för själen,
det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar.
16Vi kan knappt göra oss en bild av det som finns på jorden,
bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll.
Men vem har utforskat det som finns i himlen?
17Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishet
och sänt din heliga ande från höjden?
18Det var så jordens invånare leddes på rätta vägar,
så lärde sig människorna vad som gläder dig:
genom visheten blev de räddade.
