Sefanja 2

₁Samlas, kom samman,

du skamlösa folk,

₂innan stunden är inne

– som agnar blåser dagarna förbi –

innan Herrens glödande vrede drabbar er,

innan Herrens vredes dag drabbar er.

₃Sök Herren, alla ödmjuka i landet

som handlar efter hans bud.

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.

Kanske skall ni då få skydd

på Herrens vredes dag.

₄Gaza skall bli övergivet

och Ashkelon en ödemark,

Ashdods folk skall förjagas mitt på dagen

och Ekron ryckas upp med roten.

₅Ve er, ni som bor i kustlandet,

ve er, kereteer!

Herren riktar sitt ord mot er:

Kanaan, du filisteernas land,

jag skall låta dig gå under

med alla dina invånare.

₆Kustlandet skall bli till betesmark,

till ängar för herdarna

och fållor för getter och får.

₇Området skall tillfalla

dem som ännu är kvar av Judas stam.

Vid havet skall de föra djuren i vall

och om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus,

ty Herren, deras Gud, tar sig an dem,

och han skall vända deras öde.

₈Jag har hört smädelserna från Moab

och ammoniternas hån

då de skymfat mitt folk

och kränkt deras land.

₉Därför, så sant jag lever,

säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Moab skall dela Sodoms öde

och ammoniterna Gomorras –

att bli ett nässelsnår, en saltgrop,

en ödemark för alla tider.

Återstoden av mitt folk skall plundra dem,

de som finns kvar skall ta dem i besittning.

₁₀Det är lönen för deras högmod,

för att de kränkt och smädat

Herren Sebaots folk.

₁₁Herren skall sätta skräck i dem.

Inför honom krymper alla jordens gudar.

De som bor i fjärran kustländer

skall falla ner för honom,

var och en på sin ort.

₁₂Också ni, kushiter!

De skall genomborras av mitt svärd.

₁₃Herren skall lyfta sin hand mot landet i norr

och ödelägga Assyrien.

Han skall göra Nineve till en ödemark,

torr som en öken.

₁₄I staden skall hjordar vila,

alla slags vilda djur.

Pelikan och rördrom

skall övernatta på pelarkrönen.

Hör, ugglan ropar i fönstret

och korpen kraxar på tröskeln.

₁₅Detta är den glada staden,

som tronade så säker

och tänkte om sig själv:

»Ingen är som jag!«

Så öde den har blivit,

ett tillhåll för vilda djur.

Var och en som går förbi

visslar och pekar finger.