1 Kungaboken 17

₁Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: »Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.« ₂Herrens ord kom till Elia: ₃»Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. ₄Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.« ₅Elia gjorde som Herren hade sagt, han gick till Kerits bäckravin öster om Jordan och slog sig ner där. ₆Korparna kom med bröd och kött till honom både morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

₇Efter en tid sinade bäcken eftersom det inte hade fallit något regn i landet. ₈Herrens ord kom till Elia: ₉»Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.« ₁₀Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: »Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.« ₁₁När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: »Kan du ta med en bit bröd också?« ₁₂Hon svarade: »Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.« – ₁₃»Var inte rädd«, sade Elia. »Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. ₁₄Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.« ₁₅Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. ₁₆Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.