1 Samuelsboken 22

₆Saul satt i Giva, under tamarisken på höjden, med spjutet i handen och med alla sina män stående omkring sig. Då han fick höra att David och hans folk varit synliga ₇sade han till dem som stod runt om honom: »Hur är det, benjaminiter, tror ni verkligen att Jishajs son också kommer att ge er åkrar och vingårdar och sätta er till befäl över tusen man eller hundra? ₈Ni har ju alla gaddat er samman mot mig, och ingen har velat avslöja för mig att min son har slutit förbund med Jishajs son. Ingen av er har besvärat sig med att tala om för mig att min son har uppeggat en av mina närmaste män till att intrigera mot mig.« ₉Doeg från Edom, som var förman i kungens tjänst, tog då till orda: »Jag såg när David kom till Nov, till Achimelek, Achituvs son. ₁₀Achimelek frågade Herren för hans räkning och försåg honom med proviant. Också filistén Goljats svärd gav han honom.«

₁₁Då kallade Saul till sig prästen Achimelek och hela hans släkt, prästerna i Nov, och när de infann sig ₁₂sade kungen: »Hör på, Achituvs son!« – »Ja, herre, jag hör«, svarade Achimelek, ₁₃och Saul fortsatte: »Varför stämplar ni mot mig, du och Jishajs son? Du har gett honom bröd och svärd och frågat Gud för hans räkning; därför har han rest sig mot mig och intrigerar nu som bäst mot mig.« ₁₄Achimelek svarade honom: »Finns det någon bland alla dina tjänare som är lika trogen som David, kungens måg, befälhavare för din livvakt och en aktad man i ditt hus? ₁₅Det var ju inte heller första gången jag frågade Gud för hans räkning. Min konung, du får inte anklaga mig eller min släkt: jag har inte haft den minsta aning om allt detta.« ₁₆Men kungen sade: »Du skall straffas med döden, Achimelek, du och hela din släkt.« ₁₇Och så gav han order åt livvakterna som stod omkring honom: »Gå fram och döda Herrens präster. De har gjort gemensam sak med David, och fastän de visste att han var på flykt avslöjade de ingenting för mig.« Men kungens tjänare ville inte bära hand på Herrens präster. ₁₈Då befallde kungen Doeg från Edom att gå fram och hugga ner prästerna, och det gjorde han: han dödade den dagen åttiofem män som hade burit efoden. ₁₉Också Nov, prästernas stad, härjades med svärd: män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar, åsnor och får, alla höggs ner med svärd.

₂₀En enda son till Achimelek, Achituvs son, lyckades komma undan, en som hette Evjatar. Han flydde och förenade sig med David ₂₁och berättade för honom att Saul hade dödat Herrens präster. ₂₂David sade: »Jag förstod redan då jag såg Doeg från Edom där att han skulle underrätta Saul. Det är jag som är orsak till alla dina anhörigas död. ₂₃Stanna nu hos mig och känn dig trygg. Den som står efter ditt liv står också efter mitt; hos mig är du i säkerhet.«