1 Samuelsboken 6
Arken åter till Israel
1Då filisteerna hade haft Herrens ark hos sig i sju månader, 2vände de sig till sina präster och spåmän. »Vad skall vi göra med Herrens ark?« frågade de. »På vilket sätt skall vi skicka tillbaka den?« 3De fick till svar: »Om ni vill bli av med Israels Guds ark skall ni inte skicka i väg den utan gåvor; ni måste ge honom gottgörelse. Då blir ni botade, och ni får veta varför han inte släpper sitt grepp om er.« – 4»Vad skall vi ge för gottgörelse?« frågade de, och prästerna och spåmännen svarade: »Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som hövdingarna i landet. Samma hemsökelse har ju drabbat alla, också era hövdingar. 5Ni skall göra avbildningar av era bölder och av råttorna som härjar ert land, och därmed ära Israels Gud. Då kanske han släpper sitt grepp om er och era gudar och ert land. 6Varför förhärdar ni er, så som egypterna och farao gjorde? Sedan de hade fått känna av Herrens makt måste de släppa israeliterna fria och låta dem gå. 7Nu skall ni ta en ny vagn och två kor som nyligen har kalvat och aldrig har gått under ett ok. Spänn dem för vagnen. Kalvarna skall ni ta ifrån dem och föra hem. 8Ställ sedan Herrens ark på vagnen. Guldfigurerna som ni lämnar honom som gottgörelse skall ni lägga i ett skrin bredvid arken. Skicka så i väg den. 9Men se noga efter: om arken tar vägen upp mot Bet-Shemesh, då är det Herren som har tillfogat oss allt detta elände. I annat fall vet vi att det inte är hans hand som har slagit oss. Allt har då hänt av en slump.«
10Filisteerna gjorde så. De tog två kor som nyligen hade kalvat och spände för vagnen men höll kvar deras kalvar hemma. 11Sedan ställde de Herrens ark på vagnen och likaså skrinet med guldråttorna och avbildningarna av bölderna. 12Korna gick raka vägen mot Bet-Shemesh utan att vika av åt vare sig höger eller vänster, och hela vägen råmade de. Filisteernas hövdingar följde efter dem ända till Bet-Shemeshs område.
13Folket i staden höll just på att skörda vete nere i dalen. De tittade upp och fick se arken, och den synen gjorde dem glada. 14Vagnen stannade vid en stor sten på den åker som tillhörde Josua, en av invånarna i Bet-Shemesh. De högg upp träet från vagnen och offrade korna som brännoffer åt Herren. 15Leviterna hade lyft ner Herrens ark och skrinet med guldfigurerna och ställt alltsammans på den stora stenen. Invånarna i Bet-Shemesh frambar denna dag brännoffer och slaktoffer till Herren. 16De fem filisteiska hövdingarna bevittnade allt detta och återvände till Ekron samma dag.
17Av de guldbölder som filisteerna lämnade som gottgörelse åt Herren var en för Ashdod, en för Gaza, en för Ashkelon, en för Gat och en för Ekron. 18Råttorna av guld var lika många som de filisteiska städer där de fem hövdingarna härskade, både befästa städer och byar på landet. Den stora stenen som de ställde Herrens ark på står ännu i denna dag på Josuas åker i Bet-Shemesh.
19Men Jekonjas släkt hade inte deltagit i den allmänna glädjen i Bet-Shemesh vid åsynen av Herrens ark. Därför dräpte Herren sjuttio av dem, och folket höll dödsklagan på grund av den manspillan som han hade vållat. 20»Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud«, frågade man i Bet-Shemesh, »och vem skall ta emot arken, så att den kommer härifrån?« 21De sände då bud till Kirjat-Jearim: »Filisteerna har lämnat tillbaka Herrens ark. Kom nu och hämta upp den till er.«
Bible 2000 Swedish Translation Study Edition © Swedish Bible Society, 2000, 2017.
