Apostlagärningarna 6

₁Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. ₂De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. ₃Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. ₄Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst.« ₅Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, ₆och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.

₈Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. ₉Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. ₁₀Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. ₁₁Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. ₁₂De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. ₁₃Där fick falska vittnen träda fram och säga: »Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. ₁₄Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.« ₁₅Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.