1Herre, allhärskare, Israels Gud, det är en själ i nöd, en bedrövad ande som ropar till dig. 2Lyssna, Herre, och förbarma dig, ty vi har syndat mot dig. 3Du sitter på din tron för evigt, men vi hör för evigt förgängelsen till. 4Herre, allhärskare, Israels Gud, lyssna till de döda israeliternas och deras avkomlingars bön. De syndade mot dig och lyssnade inte till Herrens, sin Guds, röst, och därför är vi nu fast i vårt elände. 5Tänk nu inte mer på våra fäders synder, utan tänk på din makt och ditt namns ära, 6ty du är Herren, vår Gud, och vi skall lovsjunga dig, Herre. 7Det är ju därför du har fyllt våra hjärtan med gudsfruktan, så att vi åkallar ditt namn. Vi skall lovsjunga dig i vår förvisning, ty vi har renat våra hjärtan från all den orätt som våra syndiga fäder begick mot dig. 8I dag lever vi i förvisning: du har fördrivit oss hit, där vi måste bära skam, förbannelse och skuld för all orätt som våra fäder gjorde när de avföll från Herren, vår Gud.
Visheten, Guds gåva till Israel
9Israel, hör de bud som ger liv,
lyssna och kom till insikt.
10Vad har hänt, Israel,
varför är du i fiendeland,
varför har du åldrats bland främlingar,
11besudlats av de dödas orenhet
och räknats bland dem som hör dödsriket till?
12Du övergav vishetens källa.
13Om du hade följt Guds väg
hade du fått bo kvar i frid för alltid.
14Lär dig var det finns vishet,
var det finns kraft och förstånd.
Då kommer du också att inse
var det finns liv och ljus för ögonen,
var det finns lång levnad och frid.
15Vem har funnit vishetens boning,
vem har gått in i hennes skattkammare?
16Var är de som regerade över folken,
de som härskade över markens djur
17och lekte med himlens fåglar,
de som samlade skatter av silver och guld
– detta som människor litar till –
så att ingen kan fatta deras rikedom,
18de som rastlöst formade silvret,
så att ingen kan räkna deras verk?
19De är borta och har stigit ner i dödsriket,
och andra har tagit deras plats.
20Nya släkten föddes och bodde på jorden,
men klokhetens väg lärde de inte känna,
21de förstod inte hennes stigar.
Inte heller deras barn slöt sig till henne,
de gick långt bort från hennes väg.
22Man har aldrig hört om henne i Kanaan,
inte sett henne i Teman.
23På samma sätt med Hagars ättlingar,
köpmännen från Midjan och Teman:
de sökte jordisk visdom,
liksom legendberättarna och forskarna,
men vishetens väg lärde de inte känna,
de brydde sig aldrig om hennes stigar.
24Se, hur stor Guds boning är, Israel,
hur vid den värld som han äger!
25Stor är den och utan gräns,
hög och omätlig.
26Där föddes de ryktbara jättarna,
urtidens väldiga hjältar, kunniga i krig.
27Men det var inte dem Gud utvalde,
inte för dem han öppnade vishetens väg.
28De gick under i sin brist på förstånd,
för sin dårskaps skull gick de under.
29Vem har farit till himlen och hämtat visheten,
vem har fört henne ner från molnen?
30Vem har farit över havet och funnit henne
och kan förvärva henne för finaste guld?
31Det finns ingen som känner hennes väg,
ingen ägnar hennes stig en tanke.
32Men han som vet allt känner henne;
han har utforskat henne med sin insikt,
han som gav jorden form för evig tid
och fyllde den med fyrfotadjur.
33Han sänder ut ljuset och det drar åstad,
han kallar på det och det lyder med bävan.
34Stjärnorna tänder sitt ljus
och börjar med glädje sin vakttjänst;
35han kallar på dem och de svarar: »Här är vi!«
och lyser med glädje för sin skapare.
36Sådan är vår Gud,
ingen kan nämnas vid hans sida.
37Han utforskade vishetens hela väg
och öppnade den för sin tjänare Jakob,
för Israel, som hade hans kärlek.
38Sedan visade hon sig på jorden
och levde där bland människorna.
