Ester 8
1Samma dag skänkte kung Xerxes drottning Ester det hus som hade tillhört Haman, judarnas fiende, och Mordokaj fick företräde hos kungen sedan Ester hade talat om hur nära han stod henne. 2Kungen drog av sig sin sigillring, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester lät Mordokaj ta hand om Hamans hus.
Judarnas hämnd på sina fiender
3Ännu en gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för hans fötter och bönföll honom under tårar att avvända den olycka som agagiten Haman hade förberett och de ogärningar han hade planlagt mot judarna. 4Kungen sträckte den gyllene spiran mot Ester, och hon reste sig och trädde fram till honom. 5»Om du så finner för gott, min konung«, sade hon, »och om jag har vunnit din ynnest, om min bön tycks dig berättigad och om du sätter värde på mig, ber jag att du utfärdar en förordning som återkallar de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev när han tänkte utplåna judarna i alla dina provinser. 6Hur skulle jag kunna se denna olycka drabba mitt folk, hur skulle jag kunna se min släkt förintas?« 7Då sade kung Xerxes till drottning Ester och juden Mordokaj: »Hamans hus har jag gett åt Ester, och honom själv har jag låtit hänga upp på pålen för att han sökt bringa judarna om livet. 8Skriv förordningen om judarna som ni finner det bäst, skriv i mitt namn, med mitt sigill. En skrivelse utfärdad i kungens namn och bekräftad med kungens sigill kan inte återkallas.«
9Då, den tjugotredje dagen i årets tredje månad, månaden sivan, inkallades kungens sekreterare. Helt efter Mordokajs anvisningar avfattades en skrivelse till judarna, liksom till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk. 10Mordokaj lät utfärda skrivelsen i kung Xerxes namn och bekräfta den med hans sigill och sände breven med beridna kurirer på hästar från kungens stall. 11I breven stod att kungen gav judarna i varje stad rätt att samlas för att försvara sig och förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som uppträdde fientligt, även barn och kvinnor, och att ta deras egendom som byte. 12Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser: den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar. 13Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk, så att judarna den dagen skulle stå beredda att ta hämnd på sina fiender. 14På kungens order gav sig kurirerna av på de kungliga hästarna i största hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. 15Klädd i kunglig skrud i violett och vitt lämnade Mordokaj kungen. Han bar ett stort gyllene diadem och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa rådde glädjeyra. 16För judarna blev det ljus och glädje, lycka och ära. 17I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning nådde blev glädjen stor bland judarna: de höll fest och firade högtid. Många ur de andra folken i landet utgav sig för att vara judar, eftersom de hade gripits av fruktan för judarna.
Bible 2000 Swedish Translation Study Edition © Swedish Bible Society, 2000, 2017.
