Jeremia 2

Jag minns hur hängiven du var som ung,

hur du älskade mig som brud,

hur du följde mig genom öknen,

genom landet där ingen sår.

₃Israel var helgat åt Herren,

det första av hans skörd.

Alla som åt av det ådrog sig skuld,

olyckan drabbade dem,

säger Herren.

₄Lyssna till Herrens ord,

Jakobs ätt, Israels alla släkter!

₅Så säger Herren:

Vad hade era fäder att förebrå mig,

eftersom de gick bort från mig,

följde det som var intet

och själva blev till intet?

₆De frågade inte: »Var är Herren,

han som förde oss ut ur Egypten,

som ledde oss genom öknen,

det öde och oländiga landet,

torkans och mörkrets land,

landet där ingen färdas,

där ingen människa bor?«

₇Jag förde er till ett bördigt land

att njuta dess frukter och allt dess goda.

Men när ni kom dit gjorde ni mitt land orent

och min egendom till något avskyvärt.

₈Prästerna frågade inte:

»Var är Herren?«

Lagens förvaltare ville inte veta av mig.

De styrande satte sig upp mot mig,

profeterna profeterade i Baals namn

och följde gudar som ingen hjälp kunde ge.

₉Därför fortsätter jag att ställa er till svars,

säger Herren,

ja, även era barnbarn skall jag ställa till svars.

₁₀Far bort till kitteernas kuster och se,

sänd någon till Kedar att undersöka

om något sådant har skett:

₁₁har ett folk någonsin bytt ut sina gudar?

– Och de är ju ändå inga gudar. –

Men mitt folk har bytt bort sin ära

mot det som ingen hjälp kan ge.

₁₂Häpna, himmel, över detta,

rys och bäva, säger Herren.

₁₃Ty mitt folk har begått en dubbel synd:

de har övergett mig,

källan med det friska vattnet,

och huggit ut cisterner,

cisterner som spricker

och inte håller vatten.

₁₄Är Israel en träl,

är han född i slaveri?

Varför blev han ett villebråd?

₁₅Lejonen ryter och morrar mot honom.

De har lagt hans land öde

och hans städer är nerbrända,

ingen kan bo i dem.

₁₆Ja, män från Memfis och Tachpanches

skall beta din hjässa kal.

₁₇Detta har drabbat dig

för att du övergav Herren, din Gud.

₁₈Men vad tjänar det till att du far till Egypten

för att dricka av Nilens vatten?

Vad tjänar det till att du far till Assyrien

för att dricka av Eufrats vatten?

₁₉Din ondska skall dra straff över dig,

din trolöshet skall döma dig.

Besinna hur bitter din plåga blir

när du överger Herren, din Gud,

och inte fruktar mig längre,

säger Herren Gud Sebaot.

₂₀För länge sedan bröt du sönder ditt ok,

slet av dina band

och sade: »Jag vill inte tjäna.«

På alla höga kullar

och under alla grönskande träd

skrevade du och horade.

₂₁Jag planterade dig som ett ädelt vin,

en ranka av yppersta slag.

Hur kunde du förvandlas

till en usel och främmande vinstock?

₂₂Om du så tvättar dig med lut

och slösar med såpa,

förblir du smutsig av synd inför mig,

säger Herren Gud.

₂₃Hur kan du säga: »Jag är inte oren,

jag har inte följt baalsgudarna«?

Betänk hur du bar dig åt i dalen,

inse vad du har gjort!

Du är ett ystert kamelsto

som löper kors och tvärs,

₂₄som ger sig av ut i öknen

flåsande av brunst.

Vem kan tämja hennes begär?

Ingen behöver springa sig trött efter henne,

i parningstiden är hon lätt att finna.

₂₅Akta dig, så att du inte sliter ut sulorna

och din strupe blir torr!

Men du svarade: »Lönlöst!

Jag älskar främmande gudar

och dem vill jag följa.«

₂₆Som en tjuv tagen på bar gärning

skall Israel stå där med skam,

dess kungar och stormän,

dess präster och profeter,

₂₇de som säger till trästycket: »Du är min fader«

och till stenen: »Du födde mig.«

Mot mig har de vänt ryggen,

inte ansiktet,

men i olyckan ropar de:

»Kom och rädda oss!«

₂₈Var finns då de gudar du gjort åt dig?

Låt dem komma till din räddning i olyckan om de kan!

Dina gudar har blivit lika talrika

som dina städer, Juda.

₂₉Varför går ni till rätta med mig?

Ni har ju alla satt er upp mot mig,

säger Herren.

₃₀Förgäves har jag slagit era söner,

de har inte tagit varning.

Som rovlystna lejon

dräpte era svärd profeterna.

₃₁Har jag blivit till en öken för Israel,

till ett mörkrets land?

Varför säger mitt folk: »Vi går vart vi vill,

vi kommer aldrig tillbaka till dig!«

₃₂Inte glömmer en ung kvinna sina smycken

eller en brud sin gördel?

Men mitt folk har glömt mig

i alla tider.

₃₃Du är skicklig att hitta vägen

när du är ute efter kärlek!

Till och med slinkorna

har lärt av dig.

₃₄Din mantelfåll är fläckad

av blod från fattiga som var utan skuld;

de ertappades inte vid inbrott.

[---]

₃₅Ändå säger du: »Jag är frikänd,

hans vrede mot mig har upphört.«

Men jag skall ställa dig till svars

för att du påstår dig vara utan synd.

₃₆Tror du att du så lätt

kan välja en annan väg?

Även Egypten kommer att svika dig,

som Assyrien svek dig en gång.

₃₇Också därifrån måste du gå

med händerna över huvudet.

Herren har förkastat dem du litat på,

av dem har du ingenting att vinna.