Jobs svar på Bildads andra tal
1Job sade:
2Hur länge skall ni plåga mig
och försöka krossa mig med era ord?
3Tio gånger om har ni skymfat mig,
utan att blygas kränker ni mig.
4Hade jag verkligen felat
skulle det vara min egen sak.
5Ni som nu mästrar mig
och vänder min förnedring mot mig,
6ni skall veta: Gud har gjort mig orätt,
han har kastat sitt nät över mig.
7Jag klagar över våldet men får inget svar,
jag ropar högt, men det finns ingen rättvisa.
8Min väg har han spärrat, jag kommer inte fram,
min stig har han lagt i mörker.
9Han har klätt av mig min värdighet,
berövat mig min ärekrans.
10Han bryter ner mig tills inget är kvar,
han drar upp mitt hopp med rötterna.
11Han låter sin vrede flamma mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12Hans horder går till samlat angrepp,
de banar sig väg mot mig
och belägrar min hydda.
13Mina fränder har han skilt från mig,
alla jag kände vänder mig ryggen.
14Vänner och förtrogna har jag inga mer,
mitt husfolk har glömt mig,
15pigorna känns inte vid mig,
jag har blivit en främling för dem.
16Kallar jag på min tjänare svarar han inte,
jag måste tigga och be.
17Min andedräkt kväljer min hustru,
jag äcklar mina närmaste.
18Till och med barnen är vanvördiga,
tar jag till orda blir jag motsagd.
19Alla jag umgicks med visar sin avsky,
de jag har älskat vänder sig mot mig.
20Huden stramar över mina knotor
[---].
21Skona mig, skona mig, ni som är mina vänner,
ty Guds hand har slagit mig.
22Varför förföljer ni mig, ni liksom Gud?
Tröttnar ni aldrig på att slita mig i stycken?
23Om ändå mina ord skrevs ner,
om de ändå sattes på pränt,
24höggs in i klippan för alltid
med järnstift och bly!
25Jag vet att min befriare lever
och till sist skall träda fram på jorden.
26[---]
Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
27ja, honom vill jag skåda,
jag vill se honom med egna ögon,
inte som en främling.
Jag förtärs av längtan.
28Ni som säger: »Vi skall ansätta honom,
hos honom finns roten till det onda« –
29frukta svärdet,
ty vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni skall veta: det finns en dom.
