Nehemja 13

₄En tid förut hade prästen Eljashiv, som fått uppsikt över förråden i Guds hus och var släkt med Tobia, ₅gjort i ordning ett stort rum åt honom. Där hade man tidigare förvarat matoffren, rökelsen, kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var leviternas, sångarnas och dörrvaktarnas andelar samt gåvorna till prästerna. ₆När detta hände var jag inte i Jerusalem, ty under kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon hade jag rest till honom. Men efter en tid bad jag kungen att få ₇resa till Jerusalem. När jag kom dit och fick se det onda som Eljashiv hade gjort genom att ställa i ordning en kammare åt Tobia på förgårdarna till Guds hus, ₈blev jag mycket upprörd och lät kasta ut Tobias alla ägodelar ur rummet. ₉Därefter gav jag befallning om att kamrarna skulle renas och lät sedan flytta tillbaka tempelkärlen jämte matoffren och rökelsen.

₁₀Jag fick också veta att leviterna inte hade fått vad de skulle ha. Därför hade alla gett sig av till sina gårdar, både leviterna och sångarna som fullgjorde tempeltjänsten. ₁₁Då gick jag till rätta med styresmännen, jag frågade: »Varför har Guds hus blivit försummat?« Och jag lät kalla tillbaka leviterna och satte dem i tjänst igen. ₁₂Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna. ₁₃Till att ha uppsikt över förråden satte jag prästen Shelemja, sekreteraren Sadok och Pedaja, en av leviterna, och till medhjälpare fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. De betraktades nämligen som pålitliga och fick nu ansvaret för utdelningen till sina ämbetsbröder.

₁₄Min Gud, kom ihåg mig för detta och glöm inte de fromma gärningar som jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.

₁₅Vid samma tid såg jag i Juda några som trampade vinpressarna på sabbaten. Andra kom med spannmål som de lastade på åsnor eller med vin, druvor, fikon och andra varor och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja sina livsmedel. ₁₆Några män från Tyros som bodde i Jerusalem förde in fisk och allehanda varor för att sälja till judarna på sabbaten – och det i Jerusalem. ₁₇Då gick jag till rätta med stormännen i Juda och sade till dem: »Hur kan ni bära er så illa åt och vanhelga sabbatsdagen? ₁₈Var det inte därför att våra fäder gjorde så som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och staden? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!« ₁₉När mörkret föll över Jerusalems portar på kvällen före sabbaten gav jag order om att dörrarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän sabbaten var över. Jag ställde också några av mina män vid portarna för att inget gods skulle föras in på sabbaten. ₂₀Det hände ett par gånger att köpmän och varuförsäljare tillbringade natten utanför Jerusalem, ₂₁men jag varnade dem: »Varför tillbringar ni natten framför muren? Om det upprepas kommer jag att ta i med hårdhandskarna!« I fortsättningen kom de inte under sabbaten. ₂₂Sedan gav jag order till leviterna att rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig.

Min Gud, kom ihåg mig också för detta och skona mig i din stora godhet.

₂₃Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. ₂₄Av deras barn talade hälften ashdoditiska eller något av de andra språken och kunde inte längre tala hebreiska. ₂₅Jag gick till rätta med dem, förbannade dem, slog några av dem, drog dem i håret och besvor dem vid Gud: »Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. ₂₆Var det inte på det sättet som Salomo, Israels kung, syndade? Bland de många folken fanns det ingen kung som var hans like, och han var så älskad av sin Gud att han sattes till kung över hela Israel. Men utländska kvinnor fick även honom att synda. ₂₇Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till detta stora onda och är otrogna mot vår Gud genom att gifta er med utländska kvinnor!«

₂₈En son till Jojada, son till översteprästen Eljashiv, var svärson till horoniten Sanvallat; honom skickade jag bort.

₂₉Min Gud, glöm dem aldrig, ty de har befläckat prästämbetet, prästernas och leviternas förbund.

₃₀Så renade jag israeliterna från allt utländskt, och jag fastställde arbetsordningar för prästerna och leviterna, så att var och en av dem visste vad han hade att göra. ₃₁Jag föreskrev också vid vilka tider vedoffret och det första av grödan skulle frambäras.

Min Gud, kom ihåg detta och räkna mig det till godo.