1och som blev älskad av både Gud och människor:
Mose, välsignat vare hans minne.
2Han gjorde honom lik sina heliga i härlighet
och lät honom triumfera över skräckslagna fiender.
3Han lät underverken följa med ens på hans ord,
han förhärligade honom inför det kungliga hovet.
Han gav honom befallningar om sitt folk
och visade honom en glimt av sin härlighet.
4Han helgade honom för hans trohets och mildhets skull
och utvalde honom bland alla människor.
5Han lät honom höra sin röst,
han förde honom in i töcknet
och överlämnade själv buden till honom,
livets och vishetens lag,
för att Jakobs ätt skulle undervisas om förbundet
och Israel om hans stadgar.
6Till samma helighet upphöjde han Aron,
Moses bror, av Levis stam.
7Han lät en evig ordning utgå från honom:
han gav honom ämbetet som präst för folket.
Med en rik klädsel ärade han honom
och iförde honom en lysande skrud.
8Han klädde honom i den ståtligaste dräkt
och krönte honom med ting fulla av kraft.
Byxor, kåpa och efod gav han honom.
9Runt om dräkten fäste han granatäpplen
och en mängd guldbjällror, i en krans;
de skulle klinga vid hans steg,
så att ljudet hördes i templet
som en påminnelse för alla i hans folk.
10Det var en helig dräkt i guld och violett
och purpurrött, en konstvävares verk.
Dit hörde bröstväskan, med lotterna för domsutslag,
11av karmosinrött garn, en konstnärs verk,
och ädelstenarna, graverade som sigill
och infattade i guld, en juvelerares verk;
deras inskriptioner skulle vara en påminnelse:
de var lika många som Israels stammar.
12På turbanen satt en krona av guld
med en inskrift till bekräftelse av hans helighet,
ett tecken på ära och upphöjdhet, fullt av kraft.
Allt var en lust för ögat, konstfärdigt och skönt;
13före Arons tid hade ingenting liknande funnits.
Ingen av annan släkt har någonsin fått klä sig i detta,
bara hans söner, hans ättlingar genom tiderna.
14Hans brännoffer skall bäras fram
två gånger varje dag, för all framtid.
15Mose lade offergåvor i hans händer
och smorde honom med helig olja.
Så blev det en evig ordning för honom
och för hans ättlingar, så länge himlen består,
att vara Herrens tjänare och präster
och välsigna hans folk med Namnet.
16Herren utvalde honom bland alla människor
till att komma inför sig med eldoffer,
med rökelse och vällukt som påminnelseoffer
och till att utverka försoning åt folket.
17Med sina bud gav han honom makt över rättsskipningen,
för att Jakobs ätt skulle lära känna förbundstecknet
och Israel bli upplyst av Herrens lag.
18Män av annan släkt greps av avund
och reste sig mot honom i öknen,
fulla av raseri och vrede:
männen kring Datan och Aviram
liksom Korach med sitt anhang.
19Herren såg det, och hans misshag väcktes,
de krossades av hans rasande vrede.
Han lät något sällsamt drabba dem,
han förintade dem med sin flammande eld.
20Men Aron ärade han ännu mer,
han gav honom ärftliga rättigheter:
offren från den första grödan blev hans andel.
Så fick han först och främst bröd att mätta sig med.
21Prästerna skall ju leva av offren,
som Herren gav honom och hans ättlingar.
22Men av folkets jord får prästen ingen arvslott,
och han har ingen andel i folkets egendom:
Herren själv är din andel och din egendom.
23Pinechas, Elasars son, är den tredje i ära:
han visade helig iver i sin gudsfruktan,
och när folket avföll stod han fast
med sitt mod och sin handlingskraft
och vann försoning åt Israel.
24Därför slöts ett fredsförbund med honom:
han skulle förestå templet och sitt folk,
så att han och hans ättlingar för all framtid
skulle äga översteprästämbetets värdighet.
25Även med David slöts ett förbund,
med Jishajs son av Juda stam;
men kungens makt ärvs endast från son till son,
medan Arons arv tillfaller alla hans ättlingar.
26Må Herren fylla era hjärtan med vishet
och låta er styra hans folk med rättfärdighet,
så att inte dess välstånd går om intet.
Må dess ära bestå till kommande släkten.
