1Minnet av Josia är som en rökelse,
blandad av en skicklig parfymberedare.
Det är sött som honung för varje mun,
det är som sång och spel vid festen.
2Han handlade rätt när han omvände folket
och utplånade de brottsliga skändligheterna.
3Han hade alltid Herren i tankarna,
i en laglös tid stärkte han gudsfruktan.
4Förutom David, Hiskia och Josia
gjorde sig alla skyldiga till brott.
Den Högstes lag övergav de,
och kungarna i Juda gick under.
5Ty de skänkte bort sin makt till andra
och sin ära till ett främmande folk,
6som brände hans utvalda tempelstad
och gjorde dess gator till ödemark.
Det skedde genom Jeremia, 7ty han blev förföljd,
han som i moderlivet helgats till profet,
till att rycka upp, förgöra och förstöra
men också till att bygga upp och plantera.
Fångenskapen och Jerusalems återupprättande
8Hesekiel fick i en syn se Herrens härlighet;
den visade sig för honom på kerubvagnen.
9Han hotade fienderna med slagregn
men lovade välgång åt dem som levt rättfärdigt.
10De tolv profeternas ben må skjuta skott ur graven!
Ty de ingav Jakob nytt mod
och ett fast hopp som blev folkets räddning.
11Hur skall jag nog kunna prisa Serubbabel,
som liknats vid en sigillring på högra handen?
12Sådan var också Jeshua, Josadaks son.
Det var de som på sin tid byggde templet;
de reste en helgedom åt Herren
som skall bestå för evigt i sin härlighet.
13Nehemjas minne skall också leva länge.
Det var han som reste våra fallna murar;
han lät göra portar och bommar
och byggde nytt där våra hus hade stått.
Andra märkesmän
14Ingen har skapats på jorden lik Henok;
så blev han ju också tagen härifrån.
15Inte heller har det fötts en man som Josef;
han blev brödernas herre och folkets stöd,
och hans ben blev väl omhändertagna.
16Sem och Set har blivit ärade bland människor,
men över allt levande i skapelsen står Adam.
