De mäktigas ansvar
1Lyssna därför, konungar, och kom till insikt!
Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder!
2Hör noga på, ni som regerar över människorna,
ni som yvs över era många undersåtar.
3Det är Herren som har gett er väldet,
er makt kommer från den Högste;
han skall pröva era gärningar och granska era beslut.
4Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt,
inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja.
5Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa;
domen blir hård över höga herrar.
6För den ringe finns förlåtelse och nåd,
men de mäktiga möter makt när de rannsakas.
7Han som är allas härskare tar inte hänsyn till person
och viker inte för världslig storhet.
Hög och låg har han själv skapat,
och han sörjer för alla på samma sätt,
8men en sträng granskning väntar denna världens stora.
9Till er talar jag alltså, envåldshärskare,
för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg.
10De som hållit den heliga lagen i helgd
skall räknas som heliga.
De som lärt sig den blir försvarade vid domen.
11Längta därför efter mina ord
och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran.
Att söka visheten
12Strålande och oförgänglig är visheten.
Hon är lätt att se för dem som älskar henne,
man finner henne om man bara vill söka.
13Längtar man efter henne ger hon sig först till känna.
14Den som söker henne om morgonen får kort väg,
ty han finner henne sittande vid husets port.
15Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet,
och den som ligger vaken för hennes skull
är snart utan bekymmer.
16Hon går själv omkring och söker upp
dem som är henne värdiga.
Vänligt visar hon sig för dem var de än går,
hon möter dem närhelst de tänker på henne.
17Visheten börjar när man uppriktigt längtar efter fostran.
18Att söka fostran är att älska henne,
att älska henne är att följa hennes lagar,
att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet,
19och odödligheten ställer människan nära Gud.
20Så leder längtan efter vishet till kunglig rang.
21Om ni gläder er åt troner och spiror, ni folkens härskare,
så håll visheten i ära; då får ni vara kungar i evighet.
22Vad visheten är och hur hon blev till skall jag låta er veta.
Jag skall inte dölja några hemligheter för er
utan följa hennes spår från allra första början.
Jag skall öppet lägga fram kunskapen om henne
och aldrig vika av från sanningens väg.
23Med den tärande missunnsamheten skall jag inte slå följe –
den har ingenting gemensamt med visheten.
24Nej, att många blir visa är världens räddning,
och en klok konung är folkets väl.
25Låt därför mina ord fostra er; det blir er till nytta.