Sakarja 11

₄Så har Herren, min Gud, sagt: Bli en herde för fåren som skall slaktas. ₅De som köper dem drar sig inte för att döda dem, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren, jag har blivit rik! Och deras egna herdar skonar dem inte. ₆Nej, jag skall inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag skall utlämna människorna åt varandra och åt deras kungar; de skall ödelägga landet och jag skall inte låta någon slippa undan. ₇Så blev jag en herde för boskapshandlarnas slaktfår: jag tog två stavar, den ena kallade jag Ynnest och den andra Enighet, och jag vallade hjorden. – ₈Jag gjorde mig av med de tre herdarna på en månad. – Men jag miste tålamodet med fåren, och även de tröttnade på mig. ₉Då sade jag: »Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra.« ₁₀Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk. ₁₁Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord. ₁₂Sedan sade jag till dem: »Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön – låt annars bli!« Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. ₁₃Herren sade till mig: »Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.« Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus. ₁₄Så bröt jag av min andra stav Enighet för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel. ₁₅Herren sade till mig: »Utrusta dig nu som en oduglig herde. ₁₆Ty jag skall låta det komma en herde i landet som inte bryr sig om de bortsprungna, inte letar efter de jämrande, inte läker de skadade, inte sörjer för de friska utan äter de fetas kött och sliter av dem klövarna.«