Mattathias och hans söner
1Vid den tiden flyttade Mattathias, son till Johannes, son till Symeon, från Jerusalem och slog sig ner i Modein. Han var präst, av Jojarivs släkt, 2och han hade fem söner: Johannes med tillnamnet Gaddi, 3Simon med tillnamnet Thassi, 4Judas med tillnamnet Mackabaios, 5Elasar med tillnamnet Avaran och Jonatan med tillnamnet Apfus.
6När Mattathias såg det hädiska som pågick i Judeen och i Jerusalem 7sade han:
»Ve mig, varför skulle jag bli född
och behöva se hur mitt folk krossades,
hur den heliga staden förgjordes?
Där satt de i ro, medan hon föll i fiendehand,
medan den heliga platsen föll i främlingars händer.
8Hennes tempel har blivit som en ärelös man,
9de härliga tingen där har förts bort som krigsbyte,
hennes späda barn har dödats på gatorna,
hennes unga män har fallit för fiendens svärd.
10Finns något folk som inte fick sin del av hennes rike,
som inte tog sin lott när hon plundrades?
11Alla smycken har tagits ifrån henne,
den friborna har blivit slavinna.
12Vårt tempel har ödelagts,
det som var vår skönhet och vår ära,
hedningarna har skändat det.
13Vad har vi mera att leva för?«
14Och Mattathias och hans söner rev sönder sina kläder; de klädde sig i säcktyg och gav sig hän åt djup sorg.
Mattathias griper till vapen och flyr
15Kungens män, som skulle tvinga folket till avfall, kom till staden Modein för att invånarna där skulle offra, 16och många israeliter samlades kring dem. Mattathias och hans söner höll sig för sig själva. 17Då vände sig kungens män till Mattathias och sade: »Du är en ansedd ledare och en betydande man här i staden, och du har stöd av söner och bröder. 18Kom fram och bli den förste att lyda kungens förordning, så som alla folk har gjort, också männen i Judeen och de som är kvar i Jerusalem. Då skall du och dina söner utses till kungens vänner, och du och dina söner skall bli hedrade med silver och guld och många andra gåvor.«
19Men Mattathias ropade högt till svar: »Om så vartenda folk under kungens välde lyder honom och har avfallit från sina fäders religion och alla har valt att följa hans påbud, 20så skall jag och mina söner och bröder ändå hålla fast vid våra fäders förbund. 21Aldrig får det ske att vi överger lagen och buden! 22Kungens ord rättar vi oss inte efter, och från vår gudsdyrkan skall vi inte vika, vare sig åt höger eller åt vänster.«
23Just som han sagt detta trädde en judisk man fram i allas åsyn för att offra på altaret i Modein enligt kungens förordning. 24När Mattathias såg det greps han av en helig iver som kom honom att darra i sitt innersta. Lågande av rättfärdig vrede rusade han fram och högg ner mannen invid altaret. 25På samma gång dödade han kungens man som övervakade offrandet, och altaret rev han ner. 26Så värnade han lagen med helig iver, så som Pinechas hade gjort mot Simri, Salus son.
27Och Mattathias ropade högt ut över staden: »Följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stöder förbundet!« 28Sedan flydde han med sina söner till bergen och lämnade kvar allt de ägde i staden.
Massakern på sabbaten
29/30 Många som längtade efter rättfärdighet och rättvisa drog då ut i öknen med sina barn, sina hustrur och sin boskap för att bosätta sig där, ty det onda hade drabbat dem hårt. 31Det kom bud till kungens män och till trupperna i Jerusalem, Davids stad, att folk som trotsade kungens befallning hade dragit ut till grottorna i ödemarken. 32En stor styrka tog då upp jakten på dem, spårade upp dem och gick i ställning mitt emot dem. Det var på sabbatsdagen de började striden. 33De sade till dem: »Låt det vara nog! Kom ut och gör som kungen har befallt, så skall ni få leva.«
34Israeliterna svarade: »Vi kommer inte ut; vi vill inte följa kungens befallning och vanhelga sabbatsdagen.« 35Då gick kungens trupper omedelbart till anfall. 36Men israeliterna värjde sig inte; de kastade inte en sten och spärrade inte för grottorna. 37»Utan skuld går vi alla i döden«, sade de. »Himmel och jord är våra vittnen på att ni dödar oss mot all rätt.« 38Fienden anföll dem på sabbaten, och de och deras hustrur och barn och boskap blev dödade, upp emot tusen personer.
39När Mattathias och hans vänner fick veta detta sörjde de djupt de döda. 40Och de sade till varandra: »Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.« 41Den dagen fattade de detta beslut: »Om någon angriper oss på sabbatsdagen skall vi bjuda honom strid, vem han än är. Vi skall inte bli dödade allesammans, så som våra bröder dödades i grottorna.«
Befrielsekampen börjar
42Till dem slöt sig en krets av hasider, Israels starka hjältar, alla hängivna kämpar för lagen. 43Alla andra som var på flykt undan förtrycket anslöt sig också till dem och förstärkte dem. 44Så fick de en härstyrka samlad och kunde vända sin vrede mot syndarna och slå de laglösa med sitt raseri; de som slapp undan måste fly till hedningarna för att rädda livet.
45Mattathias och hans anhängare drog fram över landet och rev ner alla altaren, 46och alla oomskurna pojkar som de fann inom Israels gränser omskar de under tvång. 47De förföljde sina övermodiga fiender och hade stor framgång i allt de gjorde. 48De värnade lagen mot hedningarnas och kungarnas angrepp och bröt udden av syndarens makt.
Mattathias avskedsord
49När Mattathias liv närmade sig slutet sade han till sina söner: »Nu råder övermod och våld; det är en tid av omstörtningar och rasande vrede. 50Mina barn, kämpa nu med iver för lagen och ge era liv för våra fäders förbund. 51Minns de storverk som fäderna utförde i sin tid, och vinn också ni stor ära och evig berömmelse åt er. 52Abraham visade sig ju trogen när han sattes på prov, och därför räknades han som rättfärdig. 53Josef lydde budordet när han var i svårigheter, och han blev herre över Egypten. 54Vår fader Pinechas vann med sin brinnande iver det löftet att hans prästämbete skulle bestå för alltid. 55Josua fullgjorde vad som befalldes och blev domare över Israel. 56Kalev fick genom sitt vittnesbörd inför menigheten en andel av landet. 57David vann genom sin fromhet tronen över ett evigt välde. 58Elia brann av helig iver för lagen och togs därför upp till himlen. 59Hananja, Asarja och Mishael räddades genom sin tro ur lågorna. 60Daniel undkom tack vare sin renhet lejonens gap.
61Så kan ni se i släktled efter släktled att den som bygger sitt hopp på Honom aldrig skall sakna kraft. 62En syndig mans hotelser skall ni inte frukta; hans härlighet skall bli dynga och maskars föda. 63I dag upphöjs han, i morgon finner man honom inte, ty han har vänt åter till jorden, och det är slut med hans planer. 64Mina barn, låt lagen göra er manliga och starka, ty den skall föra er till ära. 65Jag vet att er bror Simon är en rådig man. Honom skall ni alltid lyda, han skall vara en far för er. 66Och Judas Mackabaios har varit en kraftfull kämpe sedan han var ung, han skall bli er befälhavare och föra krig mot hedningarna. 67Samla omkring er alla som följer lagen, och utkräv hämnd åt ert folk. 68Låt vedergällningen drabba hedningarna, och håll fast vid lagens bud.«
69Sedan välsignade han dem, och så förenades han med sina fäder. 70Han dog år 146. Han blev lagd i sina fäders grav i Modein, och hela Israel höll stor dödsklagan över honom.
