Ester grekiska 3

₅[5] När Haman fick veta att Mordokaj inte föll ner för honom blev han rasande ₆[6] och satte sig i sinnet att utrota alla judar bland Artaxerxes undersåtar. ₇[7] Det tolfte året Artaxerxes regerade anordnade Haman en lottdragning. Han kastade lott om dag och månad då han i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den fjortonde dagen i den månad som heter adar.

₈[8] Haman gick till kung Artaxerxes och sade: »Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken överallt i ditt rike. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. ₉[9] Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud om att de skall förintas. Jag skall då betala 10 000 talenter silver till den kungliga skattkammaren.« ₁₀[10] Då tog kungen av sig sin ring och gav den åt Haman, så att han kunde sätta sigill på ediktet mot judarna. ₁₁[11] Och kungen sade till Haman: »Behåll pengarna, och gör vad du vill med folket!«

₁₂[12] Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattade de en skrivelse till satraperna och guvernörerna i varje särskild provins från Indien ända till Etiopien, till alla de 127 provinserna och till de olika folkens guvernörer på deras eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Artaxerxes namn, ₁₃[13] och brev sändes ut i hans rike med kurir. Hela det judiska folket skulle förintas på en och samma dag i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte.

»Från storkonungen Artaxerxes till guvernörerna i de 127 provinserna från Indien ända till Etiopien med deras underlydande ståthållare.

₁₅[2] Sedan jag blivit de många folkens härskare och fått väldet över hela världen, har jag – ingalunda förledd till övermod av min maktställning utan fastmer med mildhet och godhet som min ledstjärna – ständigt strävat efter att tillförsäkra mina undersåtar ett liv i ostörd ro, att skapa lugn i riket och möjlighet till samfärdsel ända till dess gränser och således på nytt trygga den av alla människor efterlängtade freden. ₁₆[3] Men när vi frågade våra rådgivare hur detta mål skulle kunna uppnås, blev vi av Haman, en man som har utmärkt sig för gott omdöme i vår tjänst, som oföränderligt och med orubblig trohet ådagalagt lojalitet mot oss och som har förlänats rangen av den andre i riket, ₁₇[4] informerade om att det bland alla jordens folk har nästlat sig in ett illasinnat släkte, som genom sina lagar står i motsättning till alla andra folk och som ständigt sätter sig över alla kungliga påbud för att göra våra berömvärda ansträngningar att hålla samman riket om intet.

₁₈[5] Då vi sålunda insett att detta enda folk ständigt söker strid med alla människor, avviker genom främmande seder och livsföring och i sin illvilja mot vår regering gör den största skada, så att de till och med hotar rikets säkerhet, ₁₉[6] förordnar vi härmed att samtliga de som utpekas för er i den av Haman, vår minister och andre fader, utfärdade skrivelsen, tillsammans med kvinnor och barn utan barmhärtighet eller förskoning skall utlämnas åt fullständig förintelse genom sina fienders svärd den fjortonde dagen i adar, den tolfte månaden, innevarande år, ₂₀[7] så att vi för framtiden får fullständig ro och ordning i riket, sedan dessa nu som alltid illasinnade människor på en enda dag tvingats ner i dödsriket.«

₂₁[14] Avskrifter av brevet anslogs i varje provins, och alla de olika folken fick order att vara beredda när dagen kom. ₂₂[15] Saken blev snabbt känd också i Susa. Kungen och Haman satt och drack tillsammans, och i staden steg oron.