Judit 12

₁Han lät föra henne till det rum där hans silverservis brukade dukas fram och befallde sitt folk att göra i ordning en plats åt henne och servera henne av hans utsökta rätter och hans eget vin. ₂Men Judit sade: »Jag vill inte äta av detta, ty jag vill undvika att synda. Jag kommer att få av det jag själv har tagit med mig.« ₃Holofernes svarade: »Men om ditt förråd tar slut, varifrån skall vi då få samma sorts mat att ge dig? Här bland oss finns ju ingen av ditt folk.« ₄Då sade Judit till honom: »Så sant du lever, herre, din tjänarinna kommer inte att förbruka sitt förråd innan Herren har förverkligat sin plan med hjälp av hennes hand.«

₅Holofernes män förde henne nu till hennes tält, och hon sov där under midnattstimmarna. Fram mot gryningen steg hon upp ₆och lät hälsa Holofernes: »Herre, din tjänarinna ber dig ge order om att hon får gå ut för att be.« ₇Och Holofernes beordrade livvakten att inte hindra henne.

Hon stannade i lägret i tre dagar, och varje natt gick hon ut till ravinen vid Baityloua och badade i källan inom lägrets område. ₈När hon steg upp ur vattnet bad hon Herren, Israels Gud, att leda henne på den väg som skulle upprätta hans folks storhet. ₉Efter denna rening gick hon tillbaka och stannade i tältet tills hon intog sin måltid fram mot kvällen.

₁₃Bagoas lämnade Holofernes, gick in till Judit och sade: »Sköna unga dam, var nu inte blyg, utan kom med till min herre och inta hedersplatsen inför honom och drick dig glad på vin tillsammans med oss. I dag skall du få bli som en av Assurs döttrar vid Nebukadnessars hov.« ₁₄Judit svarade: »Hur skulle jag kunna säga emot min herre? Allt vad han önskar skall jag genast göra – detta skall vara en glädje för mig till min sista stund.« ₁₅Hon steg upp och tog på sig sin praktfulla dräkt och hela sin kvinnliga utstyrsel. Hennes slavinna gick i förväg, och på marken mitt emot Holofernes bredde hon ut de fällar som Judit hade fått av Bagoas för sitt dagliga bruk, till att ligga på vid måltiderna. ₁₆Och Judit gick in och tog plats där. Då kom Holofernes blod i svallning, och det gick en våg av begär genom honom. Han brann av längtan efter henne och hade också sökt efter ett tillfälle att förföra henne ända sedan han först såg henne. ₁₇Han sade till henne: »Drick nu och dela vår glädje!« ₁₈Judit svarade: »Jag skall gärna dricka, herre, ty i dag har mitt liv nått en höjdpunkt; detta överträffar allt jag har upplevt ända sedan jag föddes.« ₁₉Så tog hon det som hennes slavinna hade gjort i ordning och åt och drack inför honom. ₂₀Holofernes njöt av att se henne och drack mängder av vin, mer än han någonsin i sitt liv hade druckit på en dag.