Judit 9

₂Herre, min fader Simons Gud,

du som satte svärdet i handen på honom,

så att han kunde ta hämnd på främlingarna,

de som skändligen lossade den unga kvinnans gördel

och skamligen blottade hennes kropp

och nesligen besudlade hennes sköte!

Du hade sagt: »Sådant får inte ske« –

och likväl gjorde de det.

₃Därför utlämnade du deras hövdingar åt döden,

och den bädd som blygts över deras svek

lät du nu blodas ner genom svek.

Du dräpte slavar och härskare om varandra,

dräpte härskarna där de satt på sina troner.

₄Du lät deras hustrur bli krigsbyte

och deras döttrar föras bort i fångenskap

och allt vad de ägde delas av dina älskade söner,

som brann av samma iver som du

och vämjdes vid dådet mot deras blodsförvant

och kallade dig till hjälp.

Gud, min Gud, hör också min bön, en änkas bön!

₅Ty det var du som lät detta ske,

liksom allting före och efter,

det som är och det som skall komma har du tänkt ut,

och som du har tänkt, så blir det.

₆De händelser du har bestämt

stiger fram och säger: »Här är vi!«

Dina vägar är fastlagda,

och ditt domslut kan vi motse med förtröstan.

₇Här står assyrierna med sin väldiga armé:

de yvs över sina hästar och ryttare,

de stoltserar med sina kraftfulla soldater,

de litar till sköld och spjut, till båge och slunga,

men de inser inte att du är Herren,

han som avgör striden –

₈Herren är ditt namn.

Slå ner deras kraft med din styrka

och krossa deras makt i din vrede,

ty de har för avsikt att skända ditt tempel,

besudla den boning som hyser ditt härliga namn

och med sina svärd hugga av ditt altares horn.

₉Se deras övermod,

släpp lös din vrede över deras huvuden,

låt min hand, en änkas hand,

få utföra det stordåd jag föresatt mig.

₁₀Dräp både slav och herre, härskare och tjänare,

med hjälp av mina läppars list,

låt deras storhet krossas av en kvinnas hand.

₁₁Ty din makt beror inte på stora arméer,

ditt välde inte på starka kämpar.

Nej, du är de förtrycktas Gud,

du är de svagas hjälpare,

de kraftlösas försvarare,

de uppgivnas beskyddare,

en räddare för dem som är utan hopp.

₁₂Ja, hör min bön, du min faders Gud,

du som är Israels arvlands Gud,

du som råder över himlarna och jorden,

du som har skapat alla vatten

och som härskar över hela din skapelse:

₁₃låt mina listiga ord skada och sarga

dem som välvt onda planer mot ditt förbund,

mot ditt heliga hus, mot Sions berg,

mot huset som dina söner fått i sin ägo.

₁₄Ge insikt åt hela ditt folk med alla dess stammar,

så att de förstår att du är all makts och styrkas Gud

och att ingen utom du är Israels beskyddare.