Det förstörda höftskynket
1Så sade Herren till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt på dig det, men låt det inte komma i vatten. 2Jag köpte höftskynket som Herren hade sagt och satte på mig det. 3Då kom Herrens ord till mig en andra gång: 4Tag höftskynket som du köpte och som du bär om livet och gå till Eufrat. Där skall du gömma det i en bergskreva. 5Jag gick bort och gömde det i Eufrat, så som Herren hade befallt mig. 6En lång tid därefter sade Herren till mig: Gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där. 7Jag gick till Eufrat och letade fram höftskynket där jag hade gömt det. Men då var det förstört och dög inte till någonting. 8Då kom Herrens ord till mig: 9Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora övermod. 10Detta onda folk, som vägrar att lyssna till mig, som lyder sina hårda hjärtan och följer andra gudar, tjänar dem och tillber dem, skall bli som detta höftskynke, som inte duger till någonting. 11Ty liksom höftskynket knyts kring en mans höfter, så knöt jag hela Israels folk och hela Judas folk till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, min berömmelse, min ära och min prydnad. Men de lyssnade inte.
De krossade vinkrusen
12Säg detta till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Vinkrus fyller man med vin. När de då svarar: »Som om vi inte visste att man fyller vinkrus med vin!« 13skall du säga till dem: Så säger Herren: Jag skall fylla alla som bor här i landet med vin så att de blir druckna, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna, profeterna och alla som bor i Jerusalem. 14Jag skall krossa dem mot varandra, både föräldrar och barn, säger Herren. Jag skall förgöra dem utan förskoning, utan medlidande, utan förbarmande.
Varning och straff
15Lyssna! Hör på! Var inte för stolta,
ty Herren själv talar.
16Ge Herren, er Gud, ära
innan han låter mörkret falla,
innan ni snavar i skymningen bland bergen.
Det ljus ni väntar
skall han vända i djupaste mörker
och förvandla till töcken.
17Men om ni inte lyssnar till detta,
måste jag gråta i det fördolda
över ert högmod och fälla tårar.
Ur mina ögon skall tårarna strömma
när Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18Säg till kungen och kungamodern:
Stig ner från er höga plats,
ty den praktfulla kronan
har fallit från era huvuden.
19Städerna i Negev är stängda,
ingen kan öppna dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
bortfört till sista man.
20Lyft blicken och se
dem som kommer från norr:
var är nu fåren du fick om hand,
den hjord som var din stolthet?
21Vad kommer du att säga
när de som du gjorde till nära vänner
sätts till härskare över dig?
Kommer du då inte att plågas
likt en födande kvinna?
22Och du skall fråga dig:
»Varför hände detta mig?«
För dina många synders skull
drogs dina kjolar upp
och din kropp blev skändad.
23Kan nubiern ändra sin hudfärg
eller leoparden sina fläckar?
Då skulle också ni kunna göra det goda,
ni som vant er vid att göra det onda.
24Jag skall skingra er som boss
som virvlar bort för ökenvinden.
25Detta skall bli din lott,
den del jag mäter ut åt dig, säger Herren,
du som glömde mig
och förlitade dig på lögn.
26Jag drar själv upp dina kjolar
över ansiktet på dig
så att du blottas i all din skam.
27Din frustande otukt!
Ditt skamlösa horande!
På kullarna och på fälten
har jag sett dina vidrigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Skall du aldrig någonsin bli ren?
