Job 27

₂Så sant Gud lever, han som vägrar mig min rätt,

den Väldige, som fyllt mig med bitterhet:

₃Så länge jag har liv i mig

och Gud låter mig andas

₄skall jag aldrig ta en lögn i min mun,

aldrig låta falskhet komma över mina läppar.

₅Aldrig att jag ger er rätt!

Till min död vidhåller jag min oskuld.

₆Jag står fast vid min rättfärdighet

och vägrar att ge upp den,

jag har ingenting att förebrå mig.

₇Må min fiende stå som den skyldige,

min motståndare röna syndarens öde!

₈Var är den ogudaktiges hopp när döden kommer,

när Gud tar tillbaka hans liv?

₉Kommer Gud att höra hans rop

när nöden drabbar honom?

₁₀Kan han ha sin glädje i den Väldige,

anropa Gud var dag och stund?

₁₁Jag lär er vad Gud är i stånd till

och döljer inte hur den Väldige handlar.

₁₂Ni har ju själva sett det,

varför då dessa tomma fraser?

₁₃Detta är den lott som beskärs en gudlös,

den del som våldsmannen får av den Väldige:

₁₄Har han många söner faller de för svärdet,

hans barn får aldrig äta sig mätta.

₁₅De som undkommer, dem lägger pesten i graven,

och inga änkor håller dödsklagan.

₁₆Om han också hopar silver som sand

och samlar dyrbara kläder på hög

₁₇blir det den rättfärdige som bär dem,

den ostrafflige som tar hand om silvret.

₁₈Huset han bygger är som ett fågelbo,

som den koja en väktare gör.

₁₉Rik går han till sängs – en sista gång:

när han slår upp sina ögon är allt borta.

₂₀Han jagas av fasor på dagen,

om natten förs han bort av stormen.

₂₁Östanvinden slungar i väg honom,

sveper bort honom från hans plats.

₂₂Han angrips utan förskoning

och tvingas ta till flykten.

₂₃Alla klappar hånfullt i händerna,

där han bodde visslar man åt honom.