1Det finns gruvor med silver,
platser där man utvinner guld,
2järn hämtas ur marken,
och stenar smälts till koppar.
3Människan får mörkret att vika
och tränger längst ner i djupen
till stenen som göms i svartaste natt.
4[---]
5Djupt under jorden som frambringar föda
förvandlas allt som av eld.
6Där nere är stenen safir
och gruset är guld.
7Stigen dit är okänd för örnen,
falkens öga har inte sett den,
8den trampas inte av stolta rovdjur,
lejonet går inte där.
9Människan ger sig på den hårda stenen
och vänder bergen ut och in.
10Hon hugger gångar in i klippan,
och alla slags dyrbarheter blottas för ögat.
11Vattenådror täpper hon till,
och det som var dolt förs upp i ljuset.
12Men visheten, var finns den?
Var är den plats där insikten bor?
13Människan vet inte vägen till den,
man finner den inte i de levandes land.
14»Den är inte hos mig«, säger Djupet,
och Havet säger: »Här finns den inte.«
15Den kan inte köpas för guld,
inte betalas med silver,
16den förvärvas inte med guld från Ofir,
med dyrbar onyx och safir.
17Varken guld eller glas kan mäta sig med den,
den byter man inte mot gyllene klenoder,
18än mindre då mot kristall och koraller.
Att äga visheten är mer än att äga pärlor.
19Nubisk topas kan inte mäta sig med den,
den kan inte köpas med renaste guld.
20Visheten, varifrån kommer den?
Var är den plats där insikten bor?
21Den är dold för alla levande varelser,
inte ens himlens fåglar kan se den.
22Avgrunden och Döden säger:
»Vi har bara hört talas om den.«
23Men Gud känner vägen till den,
han vet var visheten bor.
24Hans blick når till jordens ände,
allt under himlen ser han.
25När han bestämde vindens vikt
och vattnets mängd och mått,
26när han stadgade en lag för regnet
och fastställde åskvädrens bana,
27då såg han visheten och granskade den,
lärde känna den och utforskade den.
28Till människan sade han:
»Att frukta Herren, det är vishet,
att sky det onda är insikt.«
