Job 8

₂Hur länge skall du tala så där?

Dina ord är en vinande vind.

₃Vränger Gud rättvisan?

Vränger den Väldige rätten?

₄Dina barn syndade mot honom

och fick plikta för sina synder.

₅Men om du själv vänder dig till Gud,

om du ber den Väldige om nåd

₆och är ren och redbar,

då griper han in för dig,

och du återfår din rättmätiga egendom.

₇Din början var ringa,

men du slutar i storhet.

₈Fråga tidigare släkten,

håll fast vid vad fäderna funnit.

₉Själva är vi födda i går och vet ingenting,

som en skugga är våra dagar på jorden.

₁₀Men de kan undervisa dig,

de kan tala till dig och förmedla sin insikt.

₁₁Växer papyrus hög där det inte är sankt,

skjuter säven i höjden utan vatten?

₁₂Nej, den vissnar före allt annat gräs,

så snart den skjutit upp, innan den kan skäras.

₁₃Så går det för alla som glömmer Gud,

den ogudaktiges hopp blir till intet.

₁₄Hans tillförsikt är en sommartråd,

hans förtröstan som spindelväv.

₁₅Stöder han sig mot den faller han,

håller han sig i den störtar han omkull.

₁₆Han är ett lummigt träd i solen,

grenarna sträcker sig ut över trädgården,

₁₇rötterna flätar sig in i röset,

söker fäste bland stenarna.

₁₈Men när trädet tas bort

förnekas det av platsen där det stått:

»Jag har aldrig sett dig.«

₁₉Det är dömt att ruttna bort,

ett annat träd skjuter upp ur jorden.

₂₀Gud förkastar inte en oförvitlig,

han skänker inte de onda sitt stöd.

₂₁Än en gång skall han låta dig skratta,

låta dig jubla av glädje.

₂₂Dina fiender skall kläs i skam,

de gudlösas hem förintas.