Nahum 3

₁Ve den blodtörstiga staden,

rågad med lögn,

bräddfull av byte,

lysten på nya rov.

₂Hör piskornas smällar,

vagnshjulens dån,

jagande hästar,

krängande vagnar.

₃Hästarna stegrar sig,

svärden flammar och spjuten blixtrar.

Överallt stupade, högar av döda,

lik i oändlig mängd,

man snavar över lik.

₄Skökans hejdlösa otukt har vållat detta.

Hon var skön och förfaren i trolldom.

Hon snärjde folken med sin otukt,

alla folkslag med sin häxkonst.

₅Nu vänder jag mig mot dig,

säger Herren Sebaot.

Jag drar upp kjolen över ansiktet på dig

och visar folken din nakenhet,

visar kungarikena din skam.

₆Jag släpar dig i smutsen,

jag lämnar dig åt föraktet,

ställer ut dig för allas blickar.

₇Alla som ser dig vänder dig ryggen.

»Nineve är ödelagt«, säger de.

»Vem ömkar henne?

Finns det någon som ger henne tröst?«

₈Är du förmer än No Amon,

som låg vid Nilen,

omgivet av vatten?

Floden var dess bålverk,

vatten dess mur.

₉Kush och Egypten

gav staden dess väldiga styrka,

Put och Libyen var dess stöd.

₁₀Men också No Amons folk fördes bort

i fångenskap och landsflykt,

dess spädbarn krossades i varje gathörn.

Man drog lott om dess ädlingar

och band dess stormän med kedjor.

₁₁Nu är turen kommen till dig

att bli drucken och mista sansen.

Också du måste söka skydd undan fienden.

₁₂Dina fästen är som fikonträd

med mogen frukt:

skakar man trädet faller det fikon

i munnen på den som vill äta.

₁₃Ditt krigsfolk är som kvinnor.

Landets portar står vidöppna för fienden,

dina bommar har förtärts av elden.

₁₄Ös upp vatten för belägringen

och förstärk dina fästen!

Stig ner i leran och trampa den till murbruk,

fatta tag i tegelformen!

₁₅Elden skall ändå sluka dig

och svärdet förgöra dig.

Du skall förtäras som gräshoppsyngel,

fastän ditt folk är talrikt som gräshoppsyngel,

som väldiga svärmar av gräshoppor,

₁₆fastän dina köpmän är många,

långt fler än himlens stjärnor.

De ömsar sitt skinn,

gräshoppsynglen, de flyger bort.

₁₇Dina ämbetsmän är som gräshoppor,

dina skrivare som en gräshoppssvärm.

Den slår sig ner på muren i svalkan,

men då solen går upp är den borta,

ingen vet var den är.

₁₈Dina herdar sover, Assyriens konung,

dina hövdingar slumrar.

Ditt folk har skingrats över bergen,

och ingen finns som samlar det.

₁₉Det finns ingen bot för din skada,

ingen läkedom för ditt sår.

Alla som hör vad som hänt dig

jublar över ditt elände.

Vem drabbades ej

av din ständiga grymhet?