Syrak 3

₁Lyssna till er fars förmaningar, mina barn,

och gör som han säger, så går det er väl.

₂Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen

och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.

₃Synder sonas när man vördar sin far,

₄och att ära sin mor är som att samla skatter.

₅Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn,

och när han ber skall hans bön bli hörd.

₆Den som ärar sin far får ett långt liv,

och den som lyder Herren är sin mor till tröst.

₇Den som fruktar Herren vördar sin far

och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar.

₈Visa aktning för din far i ord och handling,

så skall du få hans välsignelse,

₉ty en fars välsignelse ger stadga åt barnens hus,

men en mors förbannelse river upp dess grund.

₁₀Sök inte ära genom att väcka förakt för din far –

att din far föraktas länder inte dig till ära.

₁₁En människas ära bestäms av faderns anseende,

och att modern föraktas länder barnen till skam.

₁₂Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal,

och vålla honom ingen sorg så länge han lever.

₁₃Ha överseende om hans förstånd försvagas,

och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.

₁₄Godhet mot en far kommer inte att glömmas;

den bygger upp vad dina synder rivit ner.

₁₅När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen,

som frost för solen skall dina synder smälta bort.

₁₆En hädares like är den som överger sin far,

och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred.

₁₇Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet,

så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor.

₁₈Var ödmjukare ju högre du stiger,

så finner du nåd hos Herren.

₂₀Ty stor är Herrens makt,

och av de ödmjuka blir den förhärligad.

₂₁Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd,

forska inte i det som överstiger dina krafter.

₂₂Tänk på de befallningar du fått;

det som är fördolt angår dig inte.

₂₃Ödsla inte kraft på det som går utöver din uppgift;

det du fått se är redan mer än människor kan fatta.

₂₄Många har ju förts vilse av sina spekulationer,

och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.

₂₆För den styvsinte går det illa till sist,

och den som älskar faran dukar under för den.

₂₇Den styvsinte tyngs av plågor,

och syndaren staplar synd på synd.

₂₈För den övermodiges olycka finns ingen bot,

ty ondskans planta har slagit rot i honom.

₂₉Den kloke begrundar visdomsordet,

att kunna lyssna är den vises glädje.

₃₀Vatten släcker flammande eld,

och allmosor utplånar synder.

₃₁Den som lönar gott med gott blir ihågkommen efteråt,

och då han vacklar finner han stöd.