1Praktfullt höjer sig det klara himlavalvet,
himlens anblick är en strålande syn.
2När solen visar sig kommer den som en förkunnare:
den är ett underbart ting, ett verk av den Högste.
3På höjden av sin bana sveder den marken,
och ingen kan uthärda dess hetta.
4Ugnen i en verkstad eldas het med bälg;
trefalt hetare bränner solen mot bergen.
Glödande ångor andas den ut
och utstrålar ljus, så att ögonen bländas.
5Stor är Herren som har skapat den;
med sina ord styr han dess snabba färd.
6Och månen för han fram på bestämda dagar,
ett evigt tecken som skall visa tiden.
7Månen visar när högtiden är inne,
detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet.
8Efter den har månaden fått sitt namn.
Den växer och förändras på ett förunderligt sätt,
och där den lyser på himlavalvet
är den de himmelska härarnas fälttecken.
9Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans,
detta lysande smycke på Herrens höga himmel.
10På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt,
och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.
11Se på regnbågen och prisa dess skapare!
Praktfull är den i sin glans
12när den välver sin strålande båge över himlen –
den Högstes händer har spänt den.
13Hans påbud kommer plötsligt snön att yra
och låter straffdomens blixtar ljunga.
14För den skull öppnas himlens förråd
och moln flyger ut som fåglar.
15Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda,
och de brister sönder i hagelstenar.
16/17 Dånet av hans åska kommer jorden att våndas,
och när han visar sig skälver bergen.
På hans befallning blåser sunnanvinden,
nordanstormen och virvelvinden.
Snöflingor strör han ut som svävande fåglar,
och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner.
18Ögat häpnar över denna vita skönhet,
och hjärtat hänförs av flingornas fall.
19Och rimfrost sprider han ut över jorden som salt,
där den fastnar blir den som törntaggar.
20När den kalla nordanvinden blåser
lägger sig isen över vattnet;
den breder ut sig över varje vattensamling,
och vattnet iför sig liksom ett pansar.
21Den skövlar bergen och förbränner ödemarken
och sveder gräset som eld.
22Snart läks allt av den fuktiga dimman,
liksom daggen ger lindring efter hettan.
23Med sin tankes kraft betvang han havsdjupet
och lät öar stiga upp ur det.
24Sjömän kan berätta om havets faror,
och vi häpnar över det våra öron får höra.
25Där har han skapat otroliga och märkliga ting:
alla slags sällsamma varelser, en värld av havsmonster.
26Genom Herrens kraft når hans tjänare framgång,
och genom hans ord äger allting bestånd.
27Hur mycket vi än säger är det inte nog,
men detta är summan av det sagda: Han är allt.
28Vår förmåga räcker inte när vi vill prisa honom,
ty han är den Väldige, större än allt han skapat.
29Fruktansvärd är Herren och överväldigande stor,
och underbar är hans härskarmakt.
30Prisa Herren och sjung hans lov
av hela er förmåga; han är alltid höjd över den.
Lovsjung honom av all er kraft
och tröttna inte; det blir aldrig nog.
31Vem har sett honom och kan beskriva honom,
vem kan skildra hans storhet sådan den är?
32Mycket som är fördolt för oss är större än dessa ting,
ty av hans verk har vi bara sett en liten del.
33Allting är ju skapat av Herren,
och åt de fromma har han skänkt visheten.
