Tobit 14

₁Så slutade Tobit sin lovsång.

₃När han låg för döden kallade han till sig sin son Tobias och hans sju söner och gav dem dessa förmaningar: »Min son, ta med dig dina barn ₄och bege dig till Medien, ty jag tror på Guds ord om Nineve, som Nahum uttalade: alltsammans skall ske och skall drabba Assyrien och Nineve. Allt det som har sagts av Israels profeter, Guds sändebud, skall bli verklighet utan minsta inskränkning; alla deras ord skall uppfyllas på sin bestämda tid. I Medien blir det tryggare än i Assyrien och i Babylonien, ty jag vet och litar på att allt vad Gud har sagt skall gå i uppfyllelse och inträffa utan att ett enda ord slår fel. Alla våra bröder som bor kvar i Israels land kommer att skingras och föras bort som fångar från det goda landet. Hela Israels land skall ligga öde, Samaria och Jerusalem skall ligga öde, och Guds hus i staden skall brännas ner och ligga öde för en tid.

₅Men Gud skall på nytt förbarma sig över dem, Gud skall låta dem vända tillbaka till Israels land, och de kommer att bygga upp templet på nytt, fast det inte blir som det gamla, och det skall stå tills de bestämda tidsåldrarna har nått sitt slut. Då skall alla de som är i fångenskap få återvända hem, och de skall bygga upp Jerusalem i prakt, och Guds hus skall också byggas upp, och det skall byggas upp för all evighet enligt de ord som Israels profeter har uttalat om staden. ₆Alla folk på hela jorden, ja, alla skall då omvända sig och uppriktigt frukta Gud. De kommer alla att överge sina avgudar, som genom sin falskhet fört dem vilse, ₇och de skall prisa den evige Guden i rättfärdighet. Alla de israeliter som i den tiden blir räddade därför att de uppriktigt tänker på Gud skall samlas och komma till Jerusalem, och de skall för alltid bo i trygghet i Abrahams land, som skall överlämnas till dem. De som uppriktigt älskar Gud skall få glädja sig, men de som lever i synd och orättfärdighet skall försvinna från jorden.

_8/9 Och nu, mina barn, lägger jag er detta på hjärtat: tjäna Gud uppriktigt och gör det som behagar honom. Era barn skall fostras strängt till rättfärdighet och givmildhet och till att alltid tänka på Gud och prisa hans namn uppriktigt och av hela sin kraft.

Du, min son, skall alltså lämna Nineve och inte stanna här. ₁₀När den dag kommer då du begraver din mor vid min sida skall du inte bli kvar en enda natt inom stadens område. Jag ser att den är full av orättfärdighet och att många brott begås utan att folket känner någon skam. Min son, tänk på vad Nadav gjorde mot sin fosterfar Achikar. Han tvingade honom ju att gå levande ner i jorden. Men Gud lät Nadav sona den skymfen på ett passande sätt: Achikar kom ut i ljuset, medan Nadav fick gå in i det eviga mörkret, därför att han hade försökt döda honom. Tack vare sin givmildhet mot mig slapp Achikar ut ur den dödliga fälla som Nadav hade gillrat åt honom, medan Nadav själv fastnade i den dödliga fällan och omkom i den. ₁₁Se alltså, mina barn, vart givmildheten leder, och vart orättfärdigheten leder: till döden.

Och nu är mitt liv slut.«

De lade honom ner i sängen, och han dog. Och han fick en storslagen begravning.