Salomos vishet 8

₁Hon sträcker sig med kraft från öster till väster,

och hon styr skickligt allt.

₂Hon blev mig kär; jag valde henne i min ungdom

och strävade efter att göra henne till min brud.

Jag greps av åtrå efter hennes skönhet.

₃Hon lyser med sitt höga ursprung, ty hon lever hos Gud,

och världsalltets härskare älskar henne.

₄Hon är ju invigd i Guds kunskap

och tar del i hans verk.

₅Om rikedom är något att sträva efter i livet,

vad är då värdefullare än visheten som frambringar allt?

₆Om klokhet kan uträtta något,

vem i världen är då en större konstnär än hon?

₇Och om någon älskar rättfärdigheten,

så är det genom hennes mödor som dygderna kommer:

hon lär ut måttfullhet och klokhet,

rättrådighet och mod –

det bästa en människa kan äga i livet.

₈Och skulle någon därtill längta efter lärdom,

så känner hon det förflutna och kan förutse framtiden.

Hon förstår sig på tänkespråk och kan lösa gåtor,

tecken och under känner hon till på förhand,

och hon vet hur tider och skeden skall sluta.

₉Henne föresatte jag mig alltså att föra hem och leva med,

ty detta visste jag:

Med sina råd skall hon ge mig framgång,

hon skall uppmuntra mig i bekymmer och sorg.

₁₀Tack vare henne får jag ära bland människorna,

redan som ung blir jag hedrad i de gamlas krets.

₁₁Jag kommer att visa skarpsinne som domare

och bli beundrad av de mäktiga.

₁₂De skall vänta när jag är tyst

och lyssna när jag yttrar mig,

och om jag talar länge skall de tiga vördnadsfullt.

₁₃Tack vare henne får jag odödlighet,

jag lämnar ett outplånligt minne åt kommande släkten.

₁₄Jag skall styra hedningarna,

folken skall läggas under mig

₁₅och fruktansvärda tyranner darra när de hör om mig.

Jag skall visa mig god för folket och tapper i krig.

₁₆När jag kommer hem skall jag vila ut hos henne,

ty i umgänget med henne finns ingen bitterhet.

Att leva med henne vållar ingen smärta

utan ger bara lust och glädje.

₁₇När nu mina tankar rörde sig kring detta

och jag begrundade för mig själv

att odödlighet kommer av släktskap med visheten

₁₈och goda njutningar av vänskap med henne

och outtömlig rikedom av hennes trägna mödor

och klokhet av övning i hennes sällskap

och berömmelse av att man lyssnar till hennes ord –

då gav jag mig på vandring för att försöka vinna henne.

₁₉Jag var en frisk och stark ung man

som hade fått en god själ,

₂₀eller snarare: jag var god

och hade därför fått komma till en ofördärvad kropp.

₂₁Men jag visste att bara Gud kunde ge mig det jag ville ha;

och redan det är klokhet, att veta vems gåva detta är.

Därför vände jag mig till Herren och bad till honom,

av hela mitt hjärta sade jag: