Ester grekiska D

₁[1] Den tredje dagen avslutade hon sin bön, tog av sig botdräkten och iförde sig all sin ståt. ₂[2] När hon var färdigklädd åkallade hon den Gud och räddare som ser allt och tog sedan med sig de två tjänsteflickorna. ₃[3] Den ena stödde hon sig på, svag som hon var, ₄[4] den andra kom efter och bar hennes släp. ₅[5] Hon kände skam trots sin strålande skönhet, hennes uppsyn var glad och älsklig men hennes hjärta var hopsnört av skräck. ₆[6] Hon gick igenom alla dörrarna och stod så inför kungen. Han satt på den kungliga tronen, iförd all sin härskarprakt, höljd av guld och ädelstenar, och anblicken av honom var förfärande. ₇[7] När han lyfte sitt majestätiskt lysande ansikte flammade hans blick av vrede. Då bleknade drottningen, hon sjönk kraftlös ihop och hängde över huvudet på flickan som gick framför henne. ₈[8] Men Gud fick kungens sinne att vekna: full av oro störtade han upp från tronen, lyfte upp henne i sina armar tills hon kunde stå och talade vänligt och lugnande till henne: ₉[9] »Vad är det, Ester? Jag är din vän. Var inte rädd, ₁₀[10] du skall inte dö. Min förordning gäller bara vanligt folk. ₁₁[11] Stig fram hit!« ₁₂[12] Han lyfte den gyllene spiran och lät den beröra hennes hals, hälsade henne och sade: »Tala nu.« ₁₃[13] Ester sade: »Du var som en ängel från Gud när jag såg dig, herre, och jag drabbades av fruktan för din härlighet. ₁₄[14] Du är så vördnadsbjudande, herre, och ditt ansikte strålar av skönhet.« ₁₅[15] Men medan hon talade segnade hon kraftlös ner, ₁₆[16] kungen oroade sig för henne, och hela hovet försökte lugna henne.

₂₃[9] Haman kom glad och upprymd ut från kungen, men då han fick se juden Mordokaj på borggården blev han ursinnig. ₂₄[10] Vid hemkomsten kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. ₂₅[11] För dem utbredde han sig över hur rik han var och vilken heder kungen hade visat honom då han gett honom den allra högsta rangen och lagt rikets styrelse i hans händer. ₂₆[12] Och Haman fortsatte: »Jag var den ende som drottningen hade bjudit att tillsammans med kungen komma till festen, och jag är bjuden i morgon också. ₂₇[13] Men jag finner inget nöje i detta så länge jag måste se den där juden Mordokaj på borggården.« ₂₈[14] Då föreslog hans hustru Seresh och hans vänner: »Låt hugga till en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du gå med kungen till festen och njuta av den.« Haman gillade förslaget, och pålen gjordes i ordning.