Job 15

₂Hur kan en vis tala så i vädret

och fylla lungorna med vind,

₃försvara sig med gagnlöst prat,

med ord som är till ingen nytta?

₄Du undergräver gudsfruktan,

du fördärvar fromheten.

₅Din synd lägger orden i din mun,

så att du väljer detta försåtliga språk.

₆Din egen mun dömer dig, inte jag,

dina läppar vittnar mot dig.

₇Var du den första människa som föddes,

blev du till innan bergen fanns?

₈Lyssnade du vid Guds rådslag

och tog all vishet för egen del?

₉Vad vet du som inte vi vet,

har du någon insikt som vi inte har?

₁₀Här finns gamla och grånade män,

ännu äldre än din far.

₁₁Är Guds tröst inte nog för dig,

ord som talas med mildhet?

₁₂Varför tappar du besinningen

och stirrar vilt omkring dig?

₁₃Du vänder din vrede mot Gud

och låter orden strömma.

₁₄Hur skulle en människa kunna vara ren,

en av kvinna född ha rätt mot Gud?

₁₅Inte ens sina heliga litar han på,

inte ens himlen är ren inför honom,

₁₆långt mindre då något uselt och fördärvat,

människan, som dricker synd som vatten.

₁₇Jag vill säga dig något, lyssna på mig,

vad jag har sett vill jag yppa,

₁₈det som visa män kan berätta,

det som avslöjats av deras fäder,

₁₉av dem som ensamma ägde landet,

då inga främlingar bodde bland dem:

₂₀Den gudlöse ängslas alla sina dagar,

våldsmannen alla de år han förunnas.

₂₁Överallt hör han skrämmande ljud,

när han tror sig trygg är rövarna där.

₂₂Han har inget hopp om att undkomma mörkret,

han är dömd att falla för svärdet.

₂₃Han irrar omkring efter föda men finner ingen.

Han vet att mörkrets dag väntar honom,

₂₄nöd och trångmål skrämmer honom,

ansätter honom som en kamplysten kung.

₂₅Ty han lyfte sin hand mot Gud

och förhävde sig mot den Väldige,

₂₆trotsigt stormade han fram mot honom

i skydd av sin välvda sköld.

₂₇Hans ansikte sken av välmåga,

kroppen svällde av fetma.

₂₈Nu håller han till i ödelagda städer,

i hus som ingen bor i,

som är dömda att bli ruiner.

₂₉Ingen rikedom får han,

det han äger skall inte bestå.

Hans ax skall inte böja sig mot jorden.

₃₀Han undslipper inte mörkret.

Han är en ranka som förbränns i hettan,

blommorna virvlar bort med vinden.

₃₁Han borde inte lita på det som är tomhet,

då blir han bedragen och tomhet blir hans lön.

₃₂Han vissnar i förtid,

hans krona blir aldrig grön.

₃₃Han är en vinstock som tappar karten,

ett olivträd som fäller sina blommor.

₃₄Ja, ofruktsam är de gudlösas hop,

elden förtär mutkolvars hus.

₃₅De går havande med ofärd och föder olycka,

bedräglighet växer i deras buk.